2006-01-26

We are the eyes and ears of the nation.

Givetvis var det orättvist att jämföra Klas Bergenstrand med Erich Mielke. Säpo liksom Sverige i övrigt riktar ju vanligtvis blicken mot väster snarare än öster när det gäller att "utveckla" samhället.

Join the clandestine services!

Det här käcka valspråket passar ju som handen i handsken: "We are the eyes and ears of the nation and at times its hidden hand". Här har vi alltså inspirationskällan till Säpochefens senaste utspel om den svenska säkerhetstjänsten framtid. Och när jag väl surfade lite runt på CIA:s hemsida, upptäckte jag en platsannons som först förvånade mig.

Sen frestade den mig, ty under hela 1980-talet väntade jag förgäves på att en östtysk agent skulle värva mig som spion. The Cambridge five var mina stora förebilder (Kim Philby rockar fett!), men ack, ingen man i grå rock och hatt dök upp i mitt liv och värvade mig som västtysk Philby.

Ingen trodde tydligen på mina karriärchanser. Jag fick håller på med patetiska gatukravaller i Berlin och studiecirklar om marxistiska klassiker i stället och kände mig oviktig.

Men nu vet jag varför det gick som det gick: Man söker uppenbarligen själv tjänsten som hemlig agent! Hade jag bara tagit mig till Östberlin och lämnat mitt cv, så kanske...

Och återigen måste jag ställer mig frågan: är det här allvar? Eller satir?

Arga folkpartister

Uppenbarligen har min insändare i Norrköpings tidningar retat några lokala folkpartister. Bra! (Även om de nog mest verkar reta sig på rubriken, som inte jag utan insändarredaktionen valt)

Det är Norrköpings nya politiska shooting star Mathias Sundin och hans polare Erik Svansbo som är sura över att jag råkade peka på att deras s.k. "integrationspolitiska" utspel i Hageby förefaller vara snott av Dansk folkeparti. (Se även ett tidigare inlägg på den här bloggen.)

Jovisst, svenska folkpartister är inga rasister - men de fiskar rasiströster i de kommande valen. Och det är nästan lika illa. Så var det sagt, Mathias och Erik.

Och, sist men inte minst, jovars jag är medlem i Vänsterpartiet, har varit med i ett kommunistiskt ungdomsförbund och arvoderas fortfarande av KGB i väntan på proletariatets diktatur.

Vi syns!

Liberal valpropaganda?

2006-01-25

Äntligen har Säpo lärt sig...

...att det är hårda puckar som gäller i klasskampen eller kanske i civilisationernas strid.
Klas Bergenstrand?
"Det gäller att fånga upp dem i tid", säger säpochefen Klas Bergenstrand i en intervju med Sydsvenskan. Och det kan man bara instämma fullt i. Bergenstrand kommer in på rekryteringen av informella medarbetare till statens säkerhetstjänster på skolor. Dessutom ska närpolisen och lokala myndigheter samverka för att "få kännedom om vilka personer som befinner sig i riskzonen".

För några dagar sen tyckte jag att Mauricio Rojas idéer lät märkligt bekanta, helt enkelt plankade av Pia Kjærsgaard.

Också Bergenstrands idéer låter verkligen bekant, prisfrågan är vem det är han kan tänkas ha plagierat...

Bergenstrands analys är den:

– Det finns kanske personer som är unga, som känner rotlöshet och som inte känner någon riktning i livet, och som därför är känsliga och påverkbara för radikala idéer, och sedan ytterst kan förvandlas till terrorister, säger Klas Bergenstrand.



Erich Mielke?Säpochefens analys bottnar sammanfattningsvis i följande åtgärdspaket:

Låt poliser, lärare, bambatanter, socialsekreterare, dagisfröknar och "andra lokala myndigheter" samverka i övervakningen av samhällets bottenskrap som "känner utanförskap" (läs: de är inte utanför) och som kan tänkas "radikaliseras och bli extremist".

  • Erbjud ambitiösa ungdomar ur riskmiljöer karriärperspektiv, en spännande verksamhet, bekräftelse och materiella förmåner i gengäld för harmlösa upplysningar om deras kamrater och familjer.
  • "Fånga upp de tidigt", d.v.s. värva, övertyga eller registrera ungarna så tidigt som möjligt.
Hm. Nog känner man igen det? Härifrån!

Jag ser i alla fall fram emot ytterligare åtgärder för att förhindra samhällsomdanade extremistverksamhet. Ännu tidigare och ännu effektivare. Det är ju en "utvecklingsprocess" som står bakom Bergenstrands insikter (eller har han kanske läst Tjeckistens handbok?)

Man skulle t.ex. kunna betro "Säpos vänner" med vissa mindre viktiga polisiära uppgifter. Säpopionjärena eller Säposcouterna (i nära samverkan med förskolan, skolan och andra "lokala myndigheter", of course) skulle vara ett bra sätt att "fånga upp de i tid" - och även utanför skolan.

2006-01-23

Varför gick Sovjet åt helvete?!

Gubbe med dåliga njurar
Jag tackar bloggen Vetenskap och socialismen för denna upptäckt: http://neomaoist.blogspot.com. I Norrland finns oanade satiriska talanger... Kör på, grabben!

I alla fall bra att någon minns gamle KGB-chefen Jurij Andropov (här känner mig manad att flagga för att detta är ett sånt här citat som den svenska grävande journalistiken skulle kunna använda mot mig nån gång i framtiden: "bra att någon minns gamla KGB-chefen Jurij Andropov"... You're welcome, Janne!). Andropov lyckades under sin kortkorta tid som generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistparti framgångsrikt förbereda Sovjetunionens förnyelse. Han påbörjade kampen mot korruptionen inom statsapparaten, och agerade mentor, protektor och karriärfrämjare åt ett antal "yngre" män som senare skulle bli världsberömda.

Mest känd av alla uppbackade Andropov-pojkarna är nog ingen mindre än Michail Gorbatjov, som Andropov tog in i partiets politbyrå som designerad efterträdare. (Lustigt nog så påbörjade också Vladimir Putin sin tjänstetid som KGB-befäl under just Andropovs tid som KGB-chef).

Jurij kolade dessvärre alltför snabbt pga njursvikt en tämligen kort tidsperiod efter sitt ämbetstillträde, så att en konservativ palatskupp kunde äga rum i politbyrån. Men efterträdaren Konstantin Tjernenko drabbades av samma öde - snabb bortgång pga diverse åldersrelaterade sjukdomar. Tjernenko hann i princip bara svära generalsekreterareden (eller vad de där gubbarna nu gjorde) innan han själv insjuknade och dog. Och så blev det statsbegravning i Moskva igen. (Jag blev helt förvirrad av detta som nybliven medlem i västtyska kommunistiska ungdomsförbundet)

Sen (1985) kom Gorbatjov, han var vid utmärkt hälsa och hans fula födelsemärke brukade redigeras bort så att han kunde charma hela västvärlden, men kanske inte de egna undersåtarna i samma utsträckning.

För att undvika ideologiska missförstånd: jag hänsyftar här till hans mycket impopulära nykterhetspolitik och den akuta försörjningskris som drabbade Sovjetmedborgarna i slutet av 1980-talet. Det finns f.ö. en rimlig teori som relaterar produktionsförbudet för vodka till början av samma kris: den första basförnödenhet som försvann ifrån butikernas hyllor, ett faktum vilket inledde en enorm hamstringsvåg av alla möjliga varor, något som i sin tur slog ut planekonomin. Jo, denna basförnödenhet var - socker... Men det är en annan historia.

Konstigt bara att inte ens Vänsterpartiets talföra förnyare i dag vill minnas gamle Andropov. Undrar varför.

2006-01-20

I want you for US Army


På bloggen Det progressiva USA läser jag ett inlägg om USA-arméns värvningsmetoder. Läs Lennart Franzells mycket intressanta funderingar - och kolla gärna oftare på hans spännande blogg.

Lennarts berättelse väcker gamla minnen hos mig. År 1989 såg jag faktiskt ett sådant rekryteringskontor inifrån en gång - och blev nästan värvad. Mitt liv hade kanske sett annorlunda ut i dag om värvningsprocessen hade fullbordats.

Jag bodde då tillsammans med en kompis från Berlin på ett sunkigt hotell i området, inte långt ifrån Lower East Side dvs då ett av Manhattans fattigaste områden. (Under tiden har Lower East Side och The Bowery förvandlats till ytterligare ett hippt område för den välbärgade kulturradikala New Yorkvänstern som älskar att kolonialisera gamla underklasskvarter). Vi hade förhoppningar om att klara oss i stan i flera månader på vår magra resekassa och svartjobb inom krogbranschen.

Unden en tid gick vi så dagligen förbi det där kontoret, som låg på väg till närmaste spritaffären och till en billig "Deli Store" med hyfsat salladbar. Rekryteringskontoret var inhyst i en nedgången och lagerlokalliknande byggnad i en av dessa sidogator på Manhattan som befolkas av uteliggare som sover mellan berg av svarta sopsäckar som slängs på trottoaren av restaurang- och småbutiksägarna och diverse förbipasserande. Varje gång vi traskade förbi rekryteringskontoret blev vi mer nyfikna på hur det gick till att bli värvad till USA:s väpnade styrkor.

Vi gick alltså någon gång in, tittade oss blygt omkring en stund och ville gå ut igen, när en rätt så trevlig medelålders kom fram och undrade om han kunde hjälpa oss. Han presenterade sig snabbt som Jack, frågade direkt efter våra förnamn och började småprata om allt möjligt med oss. Vi berättade lite förläget att vi bodde runt hörnet, och han kontrade med att artigt fråga vad vi sysslade med, hade för planer i livet etc.

Vi vågade aldrig berätta att vi var turister från Tyskland, utan mumlade nåt om att vi hade planer på att resa lunt lite efter plugget, kanske jobba lite för att finansiera det hela osv.

- Jaha. Mhh. Intressant. det var hans kommentarer till det hela. Jag hade knappt hunnit mumla något om att vi bara var lite nyfikna av att få veta hur det gick till att ta värvning här när han berättade entusiastiskt vilka bra jobb det fanns i armén för folk som var sugna på att se världen, träffa folk, göra nåt vettigt, få en bra utbildning etc bla bla. Och det var bra betalt också. Vi blev mer eller mindre knuffade till en monter med bilder på glada militärer i uniform och civil. Och sen skulle det bli filmvisning.

I dag ångrar jag mig lite grann att jag då inte hade mage att låta Jack köra hela rekryteringsrutinen. Kanske hade han fått mig att skriva under en värvningsblankett eller så. Men mespropp som man var som 19-åring, så tackade vi hastigt för oss, avslöjade halvt panikslagna att vi bara var nyfikna utlänningar och stack så fort som möjligt därifrån.

Men en vecka senare gick jag i alla fall med i Demokratiska partiet för att kunna lägga min röst på David Dinkins i borgmästarvalets primary. Fast det är en helt annan historia, förstås.

2006-01-19

Folkpartiets nødvendige udlændingepolitik

Folkpartiets integrationspolitiska talesman Mauricio Rojas gästar idag Hageby, ett område i Norrköping som utpekas av folkpartiet som "utsatt". Det innebär att de boende i sådana "invandrartäta" områden enligt folkpartiets fasta vilja ska bli utsatta för särskilt mycket statlig repression parat med diverse försämringar av sociala förmåner. Allt i sann liberal anda och givetvis för att förhindra raskravaller och en allmän degenerering av samhället.

Mauricio fights justice Lagom till pressjippot - motto: Vi vågar faktiskt ta oss till detta farliga område för att visa att vi bryr oss om er stackars svartskallar som sossarna förvandlat till småkriminella, icke upplysta dagdrivare i nedklottrade och allmänt trista bostadskvarter - publicerar Rojas tillsammans med två lokala folkpartistiska talanger en debattartikel i Norrköpings tidningar.

Rojas och hans polare uppmanar även allmänheten att ”bry sig om Hageby”. Hageby beskrivs i dystra ordalag: de disponibla inkomsterna är låga, arbetslösheten är hög, antalet ohälsodagar är stor, barnens resultat i skolan dåliga. Allt detta, enligt folkpartisterna, pga ”socialdemokratins misslyckande och det svek mot de mest utsatta som den regerande vänsterkoalitionen har presterat under det senaste decenniet”.

Förutom att det mig veterligen inte har funnits någon koalitionsregering i Sverige under just det senaste decenniet, är det intressant att notera att folkpartisternas engagemang för Hageby i princip bara mynnar ut i ett ganska oförblommerat utpekande av Hagebyborna som brottsbenägna, bidragssnyltande element som bara genom en tveksam blandning av småföretagsstöd, fler poliser och social disciplinering skulle kunna förvandlas till nyttiga (dvs självförsörjande) medborgare.

De fem punkter som föreslåss som räddningen för Hageby – ”utvecklingsgaranti”, ”kunskaps- och språkgaranti”, omvandling av hyres- till bostadsrätter, ”investeringsfond för nyföretagande och entreprenörskap” och tredubblingen av antalet närpoliser – är väl värda att diskuteras med Hagebyborna. Men det skulle nog kunna visa sig att just dem inte helt delar Mauricio Rojas intryck att ett väpnat förortsuppror är att vänta om Hagebyborna inte disciplineras genom diskriminerande säråtgärder (t ex vill de bara på Hagebyskolan införa särskilda krav på eleverna som t o m ska tvingas gå om det sista skolåret) och ökad polisnärvaro.

Men det slår mig ännu mera att argumenten och även punktkraven känns märkligt bekanta.

Och, mycket riktigt – bortsett från förslaget att ökFolkpartiet vänder blicken dita
somliga Hagebybornas utanförskap genom att stänga deras tillgång till hyreslägenheter – så verkar debattartikeln (liksom folkpartiets nya integrationspolitiska profil i övrigt) vara ett utdrag av kravkatalogen Den nødvendige udlændingepolitik, som rasistiska Dansk folkeparti presenterade redan år 2001.

Läs själv och begrunda:
”En vellykket integrationslovgivning skal have som mål, at indvandrere indgår i samfundslivet på linje med danske statsborgere. Det betyder, at indvandrere skal deltage i uddannelse, og inddrages i arbejdsmarkedet, i erhvervslivet og i fritids- og kulturaktiviteter på lige fod med danskere. Det er væsentligt, at de pågældende lever op til de samfundsnormer og spilleregler, der gælder i det danske samfund og selv yder en aktiv indsats for at blive nyttige samfundsborgere. … Undervisningsforløbet skal afsluttes med en prøve, som dokumenterer, at den pågældende har tilegnet sig et godt kendskab til sprog og samfundsforhold. … Det er ødelæggende for integrationsprocessen, hvis en meget stor del af herboende udlændinge er udenfor arbejdsmarkedet. Erhvervsrettet aktivering og indslusning på arbejdsmarkedet er derfor et afgørende vigtigt indsatsområde.”

För övrigt så vore det kul om de hittills misstänkt lugna och mycket utanförstående ungdomsligisterna i Hageby skulle ta Mauricio Rojas besök hos dem som anledning för att äntligen hörsamma Norrköpingsfolkpartisternas provokationer och ta till franska metoder för att visa sitt missnöje. På riktigt alltså.

La lutte continué! (Eller vad det nu heter).

2006-01-17

Terrorism explained

Terrorists!

"A terrorist is not just someone who carries a gun or a bomb, but also someone who spreads ideas which are contrary to Western and Christian civilization."
- General Jorge Videla, one of the leaders of the Argentine military dictatorship, 1976-83No terrorist?

2006-01-03

Vänstertjat

Sveriges nya kommunistchef? Som ett amen i kyrkan - ett nytt upprop av "ansvarstagande" vänsterpartister, publicerat lagom till partikongressupptakten på DN-debatt. Vilken slump. Innehållet är knappast originellt. Analysen av Vänsterpartiets problem har uppropsförfattarna snott ifrån ett inlägg som "föredettingen" Björn Grip hade i Folkbladet i juni i år. Kravpaketet känns igen från uppropet "Vägval för vänsterpartiet" - som publicerades på DN år 2003...

Vi får nog se om den nygamla vädjan till vänsterpartisternas "ansvar" har framgång på kongressen, som börjar på torsdagen. Och om Johan Lönnroth, som generöst erbjudit sina tjänster, dessutom skulle bli partiets nya ordförande, do, då äter jag upp min gamla ungpionjäruniform... inklusive halsduk och leninmärke.

Andra bloggar om: ,

Back to Minsk

Osvald in Minsk Jag gör ett kort nedslag på kontoret, kollar mejlen som hoppat sig under jullovet och drar snart vidare till Minsk, en gång i tiden Lee Harvey Osvalds hemvist.

Jag fascineras av Minsk där hektisk trafik, mobiltelefoner, västliga varumärken och MTV möter sovjetisk stadsarkitektur, bondmarknader i staden utkanter och kvastförsedda gummor som sopar gatan lite varstans.

I svensk media läser man inte mycket om den forna sovjetrepubliken, förutom att det just är "Europas sista diktatur". Men president Aleksander Lukasjenkos regim liknar inte Sovjet på 1950-talet, vilket många svenska journalister verkar på sätt och vis tro, och är inte heller så mossig som man gärna vill ge sken av. Regimen använder sig visserligen av en hel del sovjetnostalgi i sin propaganda, men i praktiken är det ett postsovjetiskt samhälle. Till exempel blandas gamla planekonomiska element friskt med nya marknadsekonomiska. Och även Vitryssland är en del av en globaliserad värld. Vitryssland lever på grannen i öster, Ryssland, på sitt läge som transitoland mellan EU och just Ryssland och, så sägs det, på vapenhandel. Den svarta och grå gränshandeln västerut är omfattande och det syns nog mest tydligt på det stora antalet äldre västbilar som kör omkring i landet.

I Vitryssland råder skendemokrati: Yttrandefriheten är inskränkt, den politiska oppositionen förföljs och valen manipuleras uppenbarligen. Men det är frågan om presidenten egentligen behöver rigga valen. Visserligen är många många ungdomar, den urbana medelklassen och de intellektuella mer eller mindre öppet missnöjda med situationen i landet, men en "ukrainsk lösning" - som regimen fruktar och svenska liberaler uppenbarligen hoppas på - förefaller avlägsen: Många som är missnöjda har redan lämnat landet - det sägs finnas stora vitryska kolonier i USA och Tyskland. Oppositionen, som samlats bakom presidentkandidaten Aleksander Milinkevich, domineras av nationalister och kommunister, ej av västvänliga manchesterliberala.
Och de flesta andra vitryssarna vänder blicken mot Ryssland och jämför sakernas tillstånd därhemma med exempelvis den närmaste ryska staden Smolensk. Presidenten regim lever just på denna jämförelse: livet i Belarus är inte helt så surt som i Ryssland, där egendomsklyftorna är långt större, liksom kriminaliteten, alkohol- och drogmissbruket och arbetslösheten. I Vitryssland har förtrycket dessutom normaliserats och inkorporerats i ett vardagsliv där infrastrukturen i stort fungerar anmärkningsvärt bra (vilket det inte alltid gör i Ryssland eller Ukraina). Regimen visar ibland sin makt genom att slå till mot den organisatoriskt mycket svaga oppositionen, men förlitar sig annars snarare på mer eller mindre sofistikerad propaganda än på öppet förtryck. (En intressant analys kring detta finns här.)

Det är liksom en allmän känsla av uppgiven tristess som verkar uppstå hos de flesta människorna snarare än rädsla eller vrede. Och regimen ser till att hålla folket vid humör genom vissa morötter så som billig el, billiga hyror, låg pensionålder och (officiellt) full sysselsättning...