Skit i Reinfeldt!

Jag ska sticka till Deutschneyland i morgon. Där ska jag visserligen jobba med annat, men i alla fall så får jag uppleva den pågående valkampanjens slutskede.

Politiken är i rejäl gungning i Tyskland: ett maktskifte är i sikte, ett nytt vänsterparti kan mycket väl hamna på historiska tio procent av rösterna. Det stormar med andra ord i den annars så lugna politiska ankdammen i Berlin.

Med detta i åtanke blir det särskilt spännande att se hur den tyska valrörelsen ter sig i ett av Tysklands främsta socialdemokratiska fästen, staden Duisburg i Ruhrområdet. Resan börjar för min del med en rivstart: Jag ska närvara på ett medlemsmöte för det nystartade vänsterpartiet WASG i Duisburg, där arga ex-sossar har lyckats samsas med gammelkommunister och besvikna gröna för att bilda nytt parti. Roligt, egentligen, när man tänkar att trenden i Sverige går åt motsatt håll: arga ex- eller aldrig-kommunister lämnar Vänsterpartiet och får nobben när de manar landets vänstersossar och/eller vänstermuppar till enhetsfront. Och landets feministinitiativare splittras inom de ens har hunnit bilda ett nytt parti.

Och så blir det faktiskt avkopplande, liksom, att slippa besväras av den evinnerligt långa förvalkampanjen som borgarpressen kör sedan i våras.

Den "nya" borgerliga "Allians för Sverige" hyllas, även när den visar sig vara inte alltför enig. Moderaterna hyllas som ett slags New Labour (vilket kanske är korrekt när man jämför Reinfeldts program med Tony Blairs. Men annars håller jamförelsen inte riktigt...), centern hyllas för att om och om igen offra sina gamla symbolfrågor så att man kanske kan hoppas på att partiet så småningom läggs ned till förmån för ett borgerligt enhetsparti. Även kristdemokraterna hyllas för att de inte längre har någon profil. Och så hyllas folkpartiet för att framgångsrikt ha tillskansat sig Sverigedemokraternas sympatisörer.

Och vad gör då motsidan? Jo, de retas uppenbarligen av utvecklingen på moderaternas partistämma och låter sina ministrar och partiledare efteråt skriva irriterade och helt ooriginella insändare. Allt medans de fortsätter producerar dåliga budgetuppgörelser som gör ingen riktigt glad, men allt fler reellt förbannade. Tack för det!

I stället än att följa skuggboxningen kring de borgerligas köksmöten vill jag uppmana er att göra nåt lite mera vettigt: Demonstrera den 10 september för de gömda flyktingarnas rätt till uppehållstillstånd i Sverige! Det hade för övrigt varit kult att se Lars Ohly bland de demonstrerande - och att se honom rösta för en sådan amnesti i riksdagen efteråt!