2005-03-24

Marxologer

I en debattartikel i dagens Flamman skriver Werner Schmidt och Kjell Östberg, båda verksamma inom styrelsen för "Centrum för marxistiska samhällsstudier", att historievetenskapen inte får vara "partipolitikens piga". Därför har de båda osjälviskt erbjudit sig att genomföra ett forskningsprojekt om Vänsterpartiets historia. Detta för att förhindra att "Pernilla Zethraeus eller Lars Ohly tvingas plågas i tv-soffor och presskonferenser" och för att partiet äntligen ska "lära av sitt förflutna".

Det är förstås hederliga syften, som framförs av de två forskarna, som onekligen "har ackumulerade kunskaper på den kommunistisk/socialistiska arbetarrörelsehistoriens område". Bra är även att de uppenbarligen är äkta yrkespersoner som har lärt sig sitt hantverk: "Vi har lärt oss att använda våra specifika vetenskapliga verktyg för att handskas med det historiska materialet". (Konstigt vore det emellertid om någon "yrkeshistoriker" inte hade lärt sig detta).

Vänsterpartiet har alltså inte lärt sig av historien och till råga på allt dristat sig att utse en egen analysgrupp som - bland annat - ska granska partihistorien. Eftersom det ingår människor i denna grupp, inte minst undertecknad, som inte riktigt delar vare sig Kjell Östbergs eller Werner Schmidts åsikter i frågan är denna grupp från början a) dömd att misslyckas, den saknar b) legitimitet och den sägs (på annan plats) vara manipulerad i förväg. Tja.

Det gäller, enligt de historie-materialistiska koryféerna Schmidt och Östberg, "att begripa världen för att ingripa i och förändra den." Och i dag är "[b]ehovet av – och efterfrågan på – en radikal vänsterpolitik är idag större än på länge". Så sant, så sant, vem skulle inte hålla med om detta?

Att formulera självklarheter på detta tilltalande sätt är en konst som dessa två debattglada och mycket lärda vänsterapostler gärna ägnar sig åt. Till exempel i den nystartade tidskriften Tidssignal, redaktör ingen mindre än Kjell Östberg, där de uppmanar till en "bred vänstersamling". Det finns en utmärkt recension i Aftonbladet . Den som vill kan givetvis också läsa den - opartiska - hyllningen av tidskriften på Socialistiska partiets hemsida.)

Bakom uppmaningen att samlas "brett" står den mycket breda massorganisationen Socialistiska partiet, "100% vänster" enligt reklamen på hemsidan. 100% vänster innebär förmodligen att andra vänsterkrafter och aktörer inte riktigt når upp till denna outspädda grad av vänstervridenhet. Har man den attityden kan man givetvis erbjuder sig att "osjälviskt" analysera andra vänsterpartiers historiska misstag, ty man har - till skillnad från andra - rätt utgångsperspektiv.

Kjell Östberg har ju i Tidssignal ägnat mycket krut åt att anklaga mig för att "på fullt allvar" försvara stalinismen och att stå i en stalinistisk tradition. (Det sistnämnda bevisas, enligt Östberg, av det faktum att jag använder fula ord som "trotskister" när jag egentligen borde skriva "vänstersocialister". I så fall är alltså Östbergs eget parti fast förankrat i en stalinistisk tradition: en sökning på ordet "trotskist" på Socialistiska partiets hemsida gav 57 träffar - och då sökte jag inte i fora, debattartiklar etc pp...)

Schmidt, som inte är medlem i SP, men däremot i (v), har den bestämda, men enligt mig förvånansvärt ahistoriska, uppfattningen att behandlingen av Väg Val Vänsters medlemmar skulle på något sätt vara ett tecken på stalinism inom dagens vänsterparti. Stalinistisk som jag är, så väntar jag fortfarande på skådeprocesser, uppmaningar till självkritik, förvisningar till Sibirien eller åtminstone Norrland eller massuteslutningar av egensinniga partimedlemmar. Men, ack, inte ens Werner Schmidt själv som dristat sig att kritisera partiets linje offentligt har hittills fått en reprimand (men däremot har ju å andra sidan hans erbjudande att sköta historieanalysen åt partiet avslagits - förmodligen ytterligare en bekräftelse för tesen att vänsterpartiet är stalinistiskt)

Schmidt, som jag ju haft förmånen att icke samsas med under tämligen lång tid, har tidigare betecknat mig som "anti-intellektuell" (när jag förklarade för honom att jag inte tänker medverka i hans plan att göra om tidskriften Socialistisk Debatt till en 100% marxistisk kopia av Häften för kritiska studier), "intrigant" (därför att han fick lämna redaktionen, inte jag) och "politruk" (därför att jag var med i Ung Vänster och inte i "studentförbundet", vilket ju dessutom var ytterligare ett bevis på min "anti-intellektualitet").

Jag verkar dock inte vara den enda svartlistade medlemmen i vänsterpartiet. Jag citerar Ali Esbati:

– Du, till exempel, varför är du ordförande i Ung vänster? Varför är du inte ordförande i studentförbundet?
Schmidt menade, visade det sig, att detta skulle vara ett utslag av anti-intellektualism samt romantiserande av industriarbete. Det spelade ingen roll att jag förklarade hur just denna hans ståndpunkt helt saknade grund i verkligheten, att jag själv var student och ämnade fortsätta studera, och att ett glorifierande av industriarbete samt identifieringen av arbetarklassen med den manlige industriarbetaren, var icke-existerande karikatyrer som skulle bli både motarbetade och något förlöjligade om de skulle dyka upp i förbundet. Men han hade liksom bestämt sig, och det där passade bra in i sammanhanget.


Det finns de som faktiskt verkar mena att "de intellektuella" i allmänhet och kanske just "representanter för historisk-materialistisk historieteori" i synnerhet ska leda "revolutionen". Denna åsikt leder givetvis till slutsatsen att arbetarrörelsens största historiska misstag var att satsa på just - arbetarklassen som förändringens drivkraft. Denna tes brukar vår bekant Werner Schmidt anföra i mer eller mindre lämpade sammanhang.

Hand i hand med denna utgångspunkt slås sedermera fast att forskaren står i centrum och "praktikern" i periferin när det gäller att "förstå" historien. Detta är förstås bara ett uttryck för den elitiska kunskapssyn som traditionellt präglat forskarsamfundet och den akademiska debatten. Lustigt nog så går den stick i stäv med de marxistiska forskarnas patos som gärna vill positionera "de intellektuella" mitt i verkligheten och i rörelsens centrum. Rörelsens hjärnor ska upplysa och vägleda plebejerna och stå i kampens främsta led.

I Schmidts och Östbergs debattinlägg citeras Karl Marx flitigt. Detta lär vara ett sätt att förmedla något slags trovärdighet för själva argumentationen som går ut på att Schmidt och Östberg, inte den av Vänsterpartiet utsedda gruppen eller någon annan levande varelse, är bäst lämpade att analysera partiets historia. Lyssna på vår visdom och slippa bli slaktad i tevens debattprogram lyder budskapet.

I vårt specifika sammanhang ska alltså de meriterade - det brukar ju ofta vara synonymt med medelålders och manlig så även i detta fall - forskarna Östberg och Schmidt, minsann, sköta tankearbetet. Inte vilken som helst "anti-intellektuell" nostalgiker eller vilket som helst gaggigt "tidsvittne". Alla är vi ju, till skillnad från gänget från Södertörns samtidshistoriska institution, "delar av problemet.

Jag förstår att man kritiserar partier, föreningar, rörelser, personer för deras ställningstaganden, verksamheter, åsikter. Även sammansättningen av Vänsterpartiets analysgrupp kan på goda grunder ifrågasättas. Sådan kritik och sådan debatt behövs.
Men det är tröttsamt när kritiken kläs i marxistisk frasologi och arrogant elitism. Och när den egentligen bara används för att marknadsföra den egna förträffligheten.

Nej, Kjell och Werner, jag tror snarare att ni, de "intellektuella" elitisterna, är del av det egentliga problemet - det ökande glapet mellan vänsterns självutnämnda chefsideologer och den delen av befolkningen som inte alltid orkar hänga med i de teoretiska svängarna...

I stället för att konstruera sig som något slags språkrör för den gärna hyllade "rörelsen för global rättvisa" (läs Tidssignal och begrunda) borde marxologerna Schmidt och Östberg kanske fundera på hur man skulle kunna göra det sjunkande skeppet "Centrum för marxistiska samhällsstudier" mer attraktiv för folk som är intresserade av en matnyttig snarare än en renlärig och/eller frasologisk debatt...

Eller så kompletterar ni helt enkelt analysgruppens arbete genom att fortsätta er verksamhet som forskare vid en svensk högskola, ostörda av illa-sinnade partistyrelser och anti-intellektuella politruker.

Klart slut

2 kommentarer:

Frankie sa...

Klockrent inlägg. Fan vilken skön läsning, din blog skulle man hittat tidigare.

/Ännu en hemsk "Stalinist"...

Anders_S sa...

Inte verkar du veta mycket om SP, Henke. Du får kanske läsa mer på vår hemsida.

Men ganska rolig är din artikel ändå. Och därför har jag nu länkat till den från SP:s hemsida, Socialistiska Partiet bland bloggare