Bananakingdom Sverige

En konstig känsla. Jag sitter i mitt kala studentrum i Bochum och har precis lyckats få igång internetuppkopplingen. Snabbt får jag nys om det jag har missat under dessa 48 timmar: Sen jag åkt hemifrån har alltså folkpartiets dataintrångshärva blivit större och större. Ett synnerligen tacksamt ämne för sossarna så här under valrörelsens slutspurt. Undrar om de med flit suttit och häckat på avslöjandet tills nu.

Minns senast jag missade nyheterna från Sverige under en flytt till utlandet. Då var det i alla fall något stort, som jag även utan internettillgång fick reda på:

- Jag är ledsen för er skull, Herr Süssner, beklagar sorgen.
- ???
- Jo, jag menar utrikesministern...
- ??

Jo, jag hade missat mordet på Anna Lindh, därför att jag höll på att köra ner mitt flyttlass till Rostock. Sov därefter nästan i ett dygn, var helt slut. Och kände mig ännu mer drogad efter att husföreståndaren vid Rostocks universitet gästforskarhem hade beklagat sorgen...Det hela ledde sedan till ett samtal om Lindhs förträfflikhet, det hela vart något spöklikt, eftersom jag liksom aldrig tyckt att Anna Lindh var en särskild förträfflig utrikesminister. Men inte kan man väl säga det vid ett sånt tillfälle??

Men, förlåt Anna, struntsamma.

Nu missar jag alltså valrörelsensens slutspurt. På sätt och vis känns det skönt, den här valrörelsen håller ju för f-n redan på i snart två år. Alltsedan den där högeralliansen börjat formas är liksom allting valfläsk. Från höger till vänster. Och valfrågorna känns alltmer banala - inget utrymme för något annat än den där antingen-eller känslan. Antingen allianspesten eller Perssonkoleran.

Och så kan jag, förvånansvärt nog, också sakna valrörelsen därhemma i Norrköping. Alla dessa möten vid valstugan, där jag allt som oftast fått stå ensam. Det kan ju vara jobbigt när man samtidigt får bevittna hur sossarnas ombudsman plus somliga fackliga ombudsman (fy på Handels avd. 11!) jobbar åt sossarna på sin arbetstid.

Men å andra sidan får man cred av en del människor som befolkar Norrkopings centrum på vardagarna. Synd bara att alltför många av dem tvingas ströva runt där pga av brist på förvärvsarbete, annan sysselsättning och/eller bostad. Och man inser, att vårt samhälle faktiskt suger. Men jag hoppas ändå att ni slippa bli utsatta för borgarnas välfärdsslakt.

Får se hur det går. Nu får jag kila för att installera mig på puben och titta på EM-kvalet.