I bägge fallen kan jag konstatera att det finns en medvetenhet för den show-effekt som en bra kravallpolisinsats bör ha. Mååånga piketbilar hör till. Samt ljuseffekter, helst med en massa extrastrålkastare och mycket blåljus. Det gör att folk lockas till det ställe där själva showen ska äga rum. Medans danskarna uppenbarligen föredrar att åka omkring med sina bilar för att öka dramatiken, verkar tyskarna tro på att blockerar hela kvarter med rader av grön-vita Mercedesbussar. Besättningarna står utanför och hänger i stora klungar.
Intressant också att danska kravallpoliser struntar helt i ölflaskor vid kroppsvisiteringar, medan tyska kravallpoliser tvingar folk att hälla om sina drycker i plastbägare. annars blir man avvisad från området där det förväntas smälla till. Det kan förstås bero på att danska ölflaskor är små medans man i Berlin brukar traska omkring med en halvlitersbutelj.
Men nog om de här barnsligheterna. Ty barnsligt var det när polisen och berusade anarkister, de flesta i tonårsåldern, drabbade samman utanför mitt fönster, som vetter mot Boxhagener Platz. Om och om igen samma visa.Steg ett: smällare, ölmugg eller -flaska kastas av enskild punkare på eller mot polisen.
Steg två: ett dussintal kravallpoliser marscherar i rad mot gärningsmannen.
Steg tre: de brottar ner ungen i fråga och/eller sprejar pepparsprej i ansiktet på henne/honom.
Steg fyra: Offret bärs eller knuffas ut ur folkhopet och försvinner i en polisbil.
Steg fem: Någon retar sig på det hela och skriker okvädesord mot polisen.
Steg sex: Allt upprepas fr o m steg 1 eller steg 2.
Och så vidare, hela kvällen tills polisen slutligen tröttnar och föser bort samtliga kravallturister från torget. Resultat: 119 gripna, några lätt skadade poliser, okänd antal skadade ungdomar.
Under hela natten tänder folk sen på enskilda soptunnor och någon enskild bil (en Ford Fiesta) i området. The show must go on. Och det gjorde den dagen därpå. Men den gången i Kreuzberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar