Jag fick precis reda på att Werner Schmidt - som gärna varnar för att Vänsterpartiet och Ung Vänster har tagits över av lömska kommunister - i helig vrede och i sista sekund har lämnat återbud till att uppträda på den sommarkurs i marxistisk och feministisk teori som Vänsterns Studentförbund ordnar på Kvarnby folkhögskola.Märkligt egentligen att Werner hoppar över ett sådant utmärkt tillfälle att tolka Marx' skrifter och tugga några teser tillsammans med en intresserad och engagerad skara unga akademiker. Men, enligt rykten, är det Werner Schmidts "självrespekt" som tvingar honom till detta. Anledningen till eländet är nämligen att Kvarnby folkhögskolas blivande rektor i det förlutna dristat sig att göra sig lustig över Werner Schmidts utspel kring Vänsterpartiets historia, samtid och framtid. Därför drabbas alltså en hel folkhögskola nu av den lärde mannens bannlysning och får nog klara sig utan Werner framöver.
Synd, men kanske oundvikligt: saknas det självdistans hos stora män (med skägg), så saknas det oftast också en känsla för sunt förnuft och rimlighet.
4 kommentarer:
Lite roande med folk som har så pass höga tankar om sig själv att de faktiskt inte kan bringa sig till att utstå det minsta mothugg eller tjyvnyp.
Nu vet jag ju inte mycket mer om mannen än att han skrev biografin om CH, som jag plöjt, där jag faktiskt fick uppfattningen att han tyckte så pass bra om CH att han faktiskt försöker rädda mannen från partiet om man så utrycker det.
Schmidts böcker är onekligen intressanta, men fyrkantiga på ett (enligt mig) tröttande sätt:
1: Den organiserade arbetarrörelsen har satsat på "fel" subjekt, nämligen "kroppsarbetarna". I själva verket frälses världen av de intellektuella.
2. Det fanns och finns goda och onda krafter inom vänstern. Den svenska vänsterns ljusriddare var C H Hermansson, men mörka leninist-stalinist-ickeintellektuella störtade honom. Sålunda blir C H-biografin en sorts Sagan om ringen-plott där CHH kämpar mot det onda i form av SÄPO, staten, borgarna och Lars Werner m fl.
helt så enkelspårigt och tvådimensionellt var det nog aldrig.
Jo, det är som du säger och i övrigt, som en person som älskar att läsa what-if-historiska böcker så känner jag igen mycket, what if de snälla politikerna hade vunnit, what if vänstern inte hade haft sovjetkontakter.
Kombinerat med ett underförstått "Detta vet jag och har vetat hela tiden".
För övrigt kan jag inte tänka mig ett mer leninistiskt koncept än en organiserad arbetarrörelse som leds av en liten klick förträffliga intellektuella, är det ens en rörelse?
Jag skulle nästan tycka att det är för mycket intellektuella visavi mängden arbetare (Inklusive nya arbetaryrken; Taylorismen har ju tagit steget in på kontoren), i den bästa av världar organiserar folk sig utifrån sina materiella förutsättningar.
Den som lever får se antar jag, men att i efterhand tillrättalägga saker gör inte något bättre.
För övrigt borde du blogga oftare, det är alltid läsvärt när du gör det.
Vad är det med att olika förlästa människor hela tiden har beefar med varandra, alternativt är oorganiserat pack? :)
Skicka en kommentar