Den ballaste kåken i hela jävla Warszawa

Polen är ett märkligt land. Förvisso på intet sätt märkligare än andra länder, men så nära å samtidigtså fjärran...
Ta bara det det där med de där tvillingsbröderna som styr landet. Bröderna Kaczynski
har definitivt högt underhållningsvärde, men roliga är de inte det minsta. Tvärtom, de är ärkereaktionärer, och ingen polack jag råkade fråga i Warszawa här om dagen, kunde liksom förklara hur de egentligen bar sig åt för att bli valda till statsminister respektive president.
-Det beror nog snarast på att deras motståndare är ännu större idioter, menar Stanislav.
-Nä, jag tror det beror på att ingen egentligen bryr sig, invänder Maruska.
Radek nickar instämmande:
-Jag struntade också i valet. De är ju idioter, hela bunten.

Vete fan hur det gick till. I alla fall så verkar många unga polacker vara less på politiken. Och dessutom är Polen "landet utan vänster". I grannlandet Tjeckien må de förbjuder kommunistiska organisationer, i Polen finns inget att förbjuda. (Bara i Slask/Schlesien finns ett gäng radikala gruvarbetare som är så där halvanarkistiska trottar.)

Men inte vill jag göra mig lustig över Polen och polackerna. Tvärtom, min korta vistelse i Warszawa och min tågresa genom landet har varit mycket trevliga upplevelser. Men en sak vill jag ändå gnäller över (eller två: polskt öl är inget att hurra för...): Warszawaborna funderar över att riva Kulturpalatset i centrala stan.

- Titta på den där fula byggnaden. Stalins gåva till det polska folket som betalades av det polska folket. Men som tur är så ska skiten väck, säger min guide Radek.
-Varför det?! undrar jag. Det är ju en asball kåk... Jag tar en bild och är verkligen förtjust över det jättestora huset i sovjetisk klassicism.

Pałac Kultury i Nauki invigdes år 1956. Med sin höjd på 230,68 var kåken då Europas näststörsta skyskrapare. Fortfarande är palatset den högsta byggnaden in hela Polen. Kulturpalatset var mycket riktigt Sovjetunionens "gåva till det polska folket", men sågs av de berörda snarast som en jättelik symbol för kommunismens förtryck.

-Den där fula skiten påminner oss bara om den gamla tiden. Byggnaden är ett monument över den kommunistiska propagandan, menar Radek.
-Ja men, det är ju eran historia, den kan man ju inte bara utplåna så där. Liksom, inflätar jag lite svagt.
-Än sen? Det var hemska tider. Riv kåken, säger Radek och går vidare för att visa mig det nya köpcentrat bakom centralstationen.

Såna är tiderna. Men det ÄR ju den ballaste kåken i hela jävla Warszawa.

Undantagstillstånd i Heiligendamm

Den 5-9 juni deltar stats- och regeringscheferna i de åtta rikaste i-länderna i ett toppmöte i den lilla tyska östersjöbadorten Heiligendamm utanför Rostock.

Men de politiska frågorna som världens mäktigaste män och kvinnor kommer att diskutera har hamnat i skymundan under de senaste veckorna. I stället har diskussionerna mest handlat om de tyska myndigheternas försök att inskränka möjligheterna att protestera mot toppmötet i Heiligendamm och att kriminalisera det militanta G8-motståndet.

För att skydda världens mäktigaste politiker från sina kritiker har polisen bannlyst alla protester mot det stundande G8-mötet i själva Heiligendamm. En planerad demonstration där har förbjudits, även demon i Rostock hotas av ett förbud. Ett välkommet alibi för att kriminalisera hela G8-motståndet är en serie mordbrandattacker i Hamburg och Berlin. I Berlin har exempelvis 13 mer eller mindre dyra bilar förstörts i brandattacker. Bilbrandsvågen har tagit fart efter en omfattande razzia mot den radikala vänsterscenen i Tyskland den 9 maj. Då stormades ett 40-tal adresser i Berlin, Hamburg och ett antal andra platser av över 800 poliser Privata bostäder, butiker, kontorslokaler och även ett bageri rannsakades. Enligt polisen var syftet förhindra ”bildandet av en terroristisk förening med mål att attackera G8-mötet".

Polisinsatsen under och inför G8-mötet är den största i Tysklands efterkrigshistoria, och har kritiserats som ”ett aldrig tidigare bevittnat brott mot demonstrations- och yttranderätten i det demokratiska Tyskland”. Vid sidan om det faktum att inga protester tillåts äga rum i själva Heiligendamm, där G8-ländernas stats- och regeringschefre möts, så har framför allt polisens tillslag mot de autonoma vänsterstrukturerna kritiserats. Speciellt polisens grepp att ta s.k. ”luktprov” på de drabbade vänsteraktivisterna har upprört allmänheten. Amnesty international påpekade i ett pressmeddelande att denna teknik, som går ut på att ta små hudprov på personer, som sedan ska kunna användas för att spåra personen i fråga med hjälp av spårhundar, dittills mest förknippades med östtyska Stasi.

Inte nog med detta så varslade Tysklands inrikesminister, kristdemokraten Wolfgang Schäuble, att statsmakten kan komma att använda sig av en lag från 1930-talet som tillåter polisen att hålla misstänkta kriminella i preventivt förvar i upp till fjorton dygn.
Roliga utsikter.

<>

Valborg i Berlin

Oj, oj. Länge sen att jag orkade ägna mig åt bloggandet. Under tiden har jag haft tillfälle att jämföra Köpenhamnspolisens kravalltaktik med Berlinpolisens.

I bägge fallen kan jag konstatera att det finns en medvetenhet för den show-effekt som en bra kravallpolisinsats bör ha. Mååånga piketbilar hör till. Samt ljuseffekter, helst med en massa extrastrålkastare och mycket blåljus. Det gör att folk lockas till det ställe där själva showen ska äga rum. Medans danskarna uppenbarligen föredrar att åka omkring med sina bilar för att öka dramatiken, verkar tyskarna tro på att blockerar hela kvarter med rader av grön-vita Mercedesbussar. Besättningarna står utanför och hänger i stora klungar.

Intressant också att danska kravallpoliser struntar helt i ölflaskor vid kroppsvisiteringar, medan tyska kravallpoliser tvingar folk att hälla om sina drycker i plastbägare. annars blir man avvisad från området där det förväntas smälla till. Det kan förstås bero på att danska ölflaskor är små medans man i Berlin brukar traska omkring med en halvlitersbutelj.

Men nog om de här barnsligheterna. Ty barnsligt var det när polisen och berusade anarkister, de flesta i tonårsåldern, drabbade samman utanför mitt fönster, som vetter mot Boxhagener Platz. Om och om igen samma visa.
Steg ett: smällare, ölmugg eller -flaska kastas av enskild punkare på eller mot polisen.
Steg två: ett dussintal kravallpoliser marscherar i rad mot gärningsmannen.
Steg tre: de brottar ner ungen i fråga och/eller sprejar pepparsprej i ansiktet på henne/honom.
Steg fyra: Offret bärs eller knuffas ut ur folkhopet och försvinner i en polisbil.
Steg fem: Någon retar sig på det hela och skriker okvädesord mot polisen.
Steg sex: Allt upprepas fr o m steg 1 eller steg 2.

Och så vidare, hela kvällen tills polisen slutligen tröttnar och föser bort samtliga kravallturister från torget. Resultat: 119 gripna, några lätt skadade poliser, okänd antal skadade ungdomar.

Under hela natten tänder folk sen på enskilda soptunnor och någon enskild bil (en Ford Fiesta) i området. The show must go on. Och det gjorde den dagen därpå. Men den gången i Kreuzberg.