Kafka? Eller bara svek?

Kommunalpolitiken i Landskrona kan ibland kännas aningen Kafkaeskt.

I måndags var den styrande (borgerliga) fyrklövern, sverigedemokraterna och socialdemokraterna för en gångs skull saligt överens om att ändra bolagsordningen för AB Landskronahem. 

Det är intressant av många skäll - just nu planeras stora socialpolitiska förändringar i Landskrona. Och de planeras och drivs av ett borgerligt styre som hittills bara visat förakt för de landskronabor som tvingas försörja sig på olika bidrag. I en sådan situation borde man värna om det kommunala fastighetsbolaget viktiga roll som hyresledande aktör i staden med ett stort socialt ansvar. 

Men icke tänker våra kära vänner socialdemokraterna så. Istället hejar man på borgarna när de driver genom en policyändring som bl a innebär att kommunen skriver in i bolagsordningen att man ska överge principen att Landskronahem ska ta ett socialt ansvar i hela staden och vara icke-vinstdrivande.

Mot Vänsterpartiets ensamma röster ströks sålunda ett stycke där man definierade det kommunala fastighetsbolaget som allmännyttigt. I samma veva lade man till ett stycke där man uttryckligen undantar bolaget från kommunallagens förbud mot att driva bolag i vinstsyfte och formulerade avkastningskrav på Landskronahem.  

Att folkpartister, moderater och även miljöpartister och sverigedemokrater står för en sådan linje är knappast något nytt. Mer överraskande är att Landskronas arbetarkommun också gör det. Niklas Karlsson, socialdemokratisk kommunalråd, förklarade – tydligen något skuldmedveten – att detta var ett resultat av en politisk kompromiss.

Jag avstår från att kommentera vad jag tycker om den här sortens kompromisser med borgarna och andra politiska krafter som jag inte tycker om.

Men jag vill gärna ställa beslutet att ”justera” bolagsordningen för AB Landskronahem på det här sättet i relation till ett svar som jag fick av Torkild Strandberg, fp, samma måndag kväll. 

Bilden av Öster enligt de styrande i Landskrona.

Jag hade ställt en interpellation som kretsade kring ett annat kommunalt bolag, nya Landskrona Stadsutvecklings AB. Detta nya bolag får 95 miljoner pix av kommunen och ska tillsammans med fem privata fastighetsbolag tar sig an uppgiften att ”sanera” stadsdelen Öster/Centrum. (Notera f.ö. att Landskronahem med flit ställs utanför den här processen...)

”Sanering” är ju bara nyspråk i det här sammanhanget och innebär att man rustar upp fastigheter och kvarter för att förändra dem socialt. 

I klartext ska en ”bidragsberoende” problembefolkning som är känslig för hyreshöjningar och oemottagligt för frestelsen att förvärva bostadsrätter eller äga sina bostäder mer eller mindre tvingas flytta på sig. 

Nämnde Torkild Strandberg svarade så här på min fråga om nya Landskrona Stadsutvecklings AB måhända riskerar att gynna enskilda privata näringslivintressen? 

”[b]olaget ska arbeta för en stadsdel med bred social sammansättning. … Man ska verka för en balans mellan olika upplåtelseformer, motverka oseriöst fastighetsägande och verka för en sammanhållen och gemensam uthyrningspolicy. Då detta uppdrag är betydligt bredare än vad som kan betraktas som normalt finns det i bolagsordningen inskrivet att verksamheten ska bedrivas utan vinstintresse.”

SIC!

Det är alltså fullt möjligt att definiera ett kommunal fastighetsbolag som ett bolag som bedriver verksamhet utan vinstintresse. 

Ungefär så som AB Landskronahem - Landskronas enskilt största hyresfastighetsägare - hittills har fungerat, m a o. Men i det ena fallet framstår det som helt utomjordiskt att ens fundera på det - i det andra fallet blir det ett förkläde för att kunna låtsas att man inte alls kommer att göra saker som kommer att resultera i att fördriva befintliga hyresgäster från sina hem. 

Kafka? eller kanske bara ett tecken på hyckleri från det ena lägret och svek från det andra??!

Som ordförande för Vänsterpartiet Landskrona kan jag bara lova en sak - oss vänsterpartister får ni inte att kompromissa bort vår övertygelse att allmännyttan har en viktig funktion: att garantera tillgång till välskötta hyreslägenheter åt alla - oavsett plånbokens storlek! 

Klart slut 

Barnfattigdom? Inget problem i Landskrona.

Barnfattigdomen i Sverige ökar. Och en av de värst utsatta kommunerna är Landskrona.

Enligt SCB är det hela 38,3% av alla barn Landskrona som lever i eller riskera att leva ett liv i fattigdom. Fyra av tio. 4 av 10. Smaka på denna siffra.

Görs det något mot det här i stan? Finns en handlingsplan mot barnfattigdomen? Nix!


Jag minns min egen uppväxt med en ensam mamma som under en längre period på 1980-talet var arbetslös. Ibland gapade det helt tomt i kylskåpet. Hänga med på skolresa för 500 spänn? Glöm det. Märkeskläder? Nya kläder? Sällan. Åka kommunalt till stan? Klippkort på simhallen? Nix. Skivspelare? Jag blev t o m petad ur scouterna pga uteblivna inbetalningar av årsavgiften.

Nog har jag överlevt denna uppväxt. Men jag glömmer den inte. Och framför allt så knäckte den ständiga skamkänslan över att inte ha några pengar min mamma som mådde oerhört dåligt under mina tonåren.

Det hela har gjort att jag hatar klassamhället. Med hela min själ.

Det gör mig därför oerhört upprörd att politikerna i Landskrona nonchalerar det barnfattigdomsproblem som finns i Landskrona, staden där jag bor.

Smaka på siffrorna: 4 av 10 barn i Landskrona riskerar för f-n att växa upp i fattigdom!
Egentligen borde det här vara anledning nog att göra något åt det.

Men i Landskrona brukar de ansvariga politikerna vifta bort sådana siffror.

Och påpeka att det som behövs för att lösa problemet är satsningar på "attraktiva, havsnära bostäder" som ska locka hit människor med högre skattekraft. Visst, när alla dessa hushåll med inkomster på så där 1 miljon/år äntligen flyttar hit så är det inte längre 4 av 10 barn som lever i fattigdom... 

I väntan på den här ljusna framtiden skiter man dock under tiden i den befintliga barnfattigdomen.

Jag för min del skäms över de siffror som Rädda barnen och SCB har publicerat.

Och det är ännu mera skamligt att det saknas en politisk vilja att bekämpa barnfattigdomen i vår stad: Vänsterpartiets yrkande att satsa resurser på en handlingsplan mot barnfattigdom röstades nyligen ner av samtliga andra partierna i Landskronas kommunfullmäktige. 

Folkpartiet, miljöpartiet och moderaterna, deras stödparti sverigedemokraterna samt socialdemokraterna tyckte inte att det behövs någon satsning mot barnfattigdom i Landskrona.

Till alla er som röstade emot yrkandet vill jag säga följande: Inget är värre än ett strukturellt utanförskap, ett utanförskap som sätter en stämpel på hela stadsdelar och befolkningsgrupper. Den sortens segregation skapar sår i samhället som är svåra att läka. Fattigdom skapar många problem som Landskronas styrande partiallians säger sig vilja bekämpa: dåliga resultat i skolan, arbetslöshet, missbruk, kriminalitet, bidragsberoende.

Är det då omöjligt att bekämpa barnfattigdom och ökande klassklyftor? Nej, det är det inte. Finns det bara en vilja så kan man vända trenden.

I Botkyrka kommun har man lyckats med detta. Enligt kommunalrådet Mats Einarsson genom att medvetet satsa ”på en generell välfärdspolitik grundad på rättigheter och medborgarskap”. 

I Landskrona ser man däremot inte något sammanhanget mellan medvetna satningar på allmän välfärd och minskad fattigdom.

Fattigdom betraktas här nämligen som en individuell brist. Eller rentav en kulturell sådan - här om veckan talade moderaternas lokala förmåga Cecilia Brorson om en "etnisk utmaning" i sammanhanget. Tydligen på fullt allvar.

Hur ofta har man inte hört någon folkpartist, moderat eller sverigedemokrat hålla föreläsningar om att folk ska komma ur sitt bidragsberoende. För att lösa problemet "bidragsberoende" är det piska och "krav på motprestation" som gäller. 

Framöver ska ovan nämnda partier ta pengar från försörjningsstödet för att skapa låtsasjobb för bidragssökande. Det är bara att tacka och buga - så här har ju faktiskt fattigvården fungerat förr i tiden också. "Landskronamodellen", som kommunens starke man Torkild Strandberg är så mallig över, är med andra ord beprovat praxis. Och urgammal klasspolitik. Det har också konstaterats att den här modellen är allt annat än liberal.

Hur det än må vara. Någon förbättring av barnfattigdomsstatistiken kommer man i alla fall knappast uppnå med den här modellen.  

Nåt att lära sig?

Tyskland kommer att få en ny högerregering. I söndagens val åkte socialdemokraterna på en historisk smäll - aldrig någonsin har ett parti förlorat så många röster mellan 2 val, partiet backade med hela 11,2 % av rösterna och tappade över 2 miljoner röster! Det blir alltså Angela Merkels kristdemokrater och de ytterst förhatliga nyliberalerna i F.D.P. som kommer att styra landet under de närmaste 4 åren. (Till skillnad från Sverige där folkpartiet är lärarnas intresseorganisation, så är deras tyska systerparti företagarnas intresseparti.)Vi får säkert bevittna en fanatisk skattesänkarpolitik som ska finansieras via nya privatiseringar, ytterligare nerskärningar inom offentlig sektor, ännu mer djupgående försämringar av socialförsäkringssystemet och förmodligen en mycket mer aggressiv och USA-vänlig tysk utrikespolitik.

En klen tröst i sammanhanget är att det hela kommer ungefär att bli som innan, när kristdemokraterna och sossarna styrde landet tillsammans. Sossarnas väljare valde därför, logiskt nog, att fly till vänstern eller till sofflocket - valdeltagandet var det sämsta någonsin.

Sossarna förlorade helt tydligt på en valrörelse som inte tillät dem att hacka på högern dvs koalitionspartnern. Nu lär de på sätt och viss kunna andas ut, deras historiskt låga valresultat (23% av rösterna) kommer att ge partivänstern tillfälle att jaga högerledningen åt skogen och partiet kan återigen profilera sig som ett politiskt alternativ dvs ett parti som förhindrar att borgarna ska styra. Kanske hittar de t o m rätt igen efter årtionden av högervridning. Jag hoppas det innerligt.

De som har vunnit valet är, förutom liberalerna, vänstern. Vänsterpartiet Die Linke fick hela 11,9 % av rösterna tack vare deras konsekventa attacker mot just sossarna svek. Läs väl, vänstern i Tyskland kritiserar i första hand sossarna, inte borgarna... Det har gjort att Tyskland numera a) har ett etablerat Vänsterparti, b) att denna vänster har trygga 5-8% av rösterna i genomsnitt i Västtyskland och imponerande 20-30% i Östtyskland. (Vilket borde förvåna Centrum för levande historia, ty nästan alla som har rösträtt där har ju egna minnen av onskans förlovade land DDR. Hur fan kan de finnas då så pass många som avstår från att rösta på de demokratiska partierna dvs de som står höger om mitten? Har de måhända förläst sig på Jan Myrdal???? Kan man ju undra.). Dessutom så har maktbalansen inom arbetarrörelsen förskjutits påtagligt och vänstern håller på att bli fackföreningsrörelsens främsta samverkanspartner. Allt detta är h-i-s-t-o-r-i-s-k-t.

Lärdomen för Vänsterpartiet från det tyska valet, då? Jo, det torde ju vara tydligt att en rak vänster som drömmer om folkligt stöd behöver ha så pass mycket stake att man vågar kritisera sossarna och för den delen gärna också de Gröna offentligt. Att nöja sig med en bakgrundsröst i den kör som skyller all onska i landet på regeringen Reinfeldt, räcker kanske inte riktigt längre än till typ 4,9% i riksdagsvalet...