Favorit i repris: Smygkommunister

I höstas råkade jag ta en öl med en kille från Bayern. Min nye vän visade sig vara medlem i det bayerska högerpartiet CSU. På en av staden Kölns otaliga krogar kom det så småningom fram att han egentligen hade sina rötter i Sachsen i forna DDR.
Ännu några öl senare erkände han öppet att DDR alls inte hade varit ”så värst illa” och att han själv sett fram emot en karriär inom den östtyska militären. Men efter die Wende hamnade han i Bayern för att läsa juridik, och insikten kom att man skulle försöka anpassa sig.
– Men vet du, att vara med i CSU, det är nästan som att vara med i SED (DDR:s styrande parti) – om du vill förändra nåt i Bayern måste du helt enkelt vara med i det styrande partiet…
Några veckor senare, när jag vistades på en semesteranläggning som till och med hösten 1989 fungerade som Erich Honeckers ”jaktresidens”, bevittnade jag hur ett gäng östtyska pensionärer med patos i rösten påminde varandra om att det, minsann!, var bra tider ”då”. Sedan beger sig sällskapet till frukostbuffén samtidigt som man ondgör sig över dagens kapitalistiska samhälle och den tyska sosseregeringens senaste nedskärningsattacker mot pensionärerna.
På hemmaplan i Rostock möter jag samma mönster: smygkommunister överallt. På nyårsfesten skålar ”ryssarna” för Sovjetunionen. Bara vår granne och vän Lilli vägrar och tillägger upprört att den sovjetiska ockupationen av hennes hemland Moldavien bara hade medfört olycka för hennes folk… Lillis sambo däremot håller med ”ryssarna”. Så illa hade man det väl inte i Moldavien under Sovjettiden?
– Men i dag får man dricka vin på sommaren, därför att man inte längre ens får tag i tjänligt dricksvatten! Och samma skitutveckling i hans hemland Rumänien: När de kuppade bort Ceaucescu kom ett gäng rövare till makten. Tja.
På sätt och vis är det visserligen uppfriskande att se att den vedertagna propagandan om det outhärdliga livet i de kommunistiska diktaturerna i öst tas med en nypa salt av de som vet bättre. Å andra sidan är det för jävligt att ”östalgi” inte nödvändigtvis leder till någon djupare insikt.
Dagens smygkommunister ”skålar för Sovjetunionen” när de snapsar, gnäller över livet under kapitalismen och gör vanligtvis – ingenting. Om de inte vänder kappan efter vinden, förstås, som min vän, CSU-mannen.

Krönika i Flamman, 2004-01-14

Texten är enligt Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson ett bevis på öststatsnostalgi:

"I en annan krönika är det "uppfriskande" när någon ifrågasätter propagandan om det outhärdliga livet i de kommunistiska diktaturerna i öst."

utdrag ur Uppdrag granskning, 2005-03-01