Det är brukligt att hänvisa till att det är FN som firar denna dag (t.ex. i morgonekot i morse), men att det i självaste verket var den socialistiska kvinnorörelsens Köpenhamskongress som utsåg den 8 mars som rörelsens internationella kampdag, det är mindre känt. Ännu mindre känt är att det var Clara Zetkin, som några senare hade den dåliga smaken att vara med om att bilda tyska kommunistpartiet och den ännu sämre smaken att låta sig begravas vid Kremlmuren, som tog initiativ till detta.
Clara Zetkin
8 mars var därför en röd dag i samtliga realt existerande socialistländer i östra Europa. Men den fick den mycket märkvärdiga utformningen att männen skulle "uppvakta" sina fruar på denna dag: blomsterbukett och frukost i sängen. Kanske t o m ett frivilligt manligt städ- eller diskpass (men det var nog vanligare att barnen fick stå för den insatsen) och så ut och äta finmiddag på kvällen.
Spår av denna tradition finns kvar, åtminstone i det forna DDR. Tidigt på morgonen eller i direkt anslutning till arbetsdagens slut vid fyra, femtiden ser man män i alla åldrar springa till blomsteraffärerna. Röda rosor tar snabbt slut, men som tur är så finns ju röda nejlikor också. Ja, det finns t o m folk på gatan som skänker rosor till förbigående kvinnor - en gåva på internationella kvinnodagen från stadens företagarförening...
Hemma i Sverige blir det säkert en del politiska utspel kring elitfeministernas tilltänkta kvinnoparti i dag . Och så kommer några borgarbrackor att kritisera själva begreppet "feminism". I stället för "manshat" ska det vara tal om "jämställdhet" - och så vill ju enligt de borgerliga experterna kvinnorna själva visa vad de går för. Inte ska staten blandar sig i genom exempelvis kränkande positiv särbehandling. Den fria marknaden kommer nog fixa alla orättvisor. Förr eller senare i alla fall. Om man bara inte ingriper och stör den.
Allt kommer nog vara som vanligt även i dag - åtminstone på teverutan i kväll. Och i morgon kommer det bli ännu vanligare, då är kvinnodagen ett minne blott.
Mer intressant är det då att själv gå ut på gatan och protestera mot att vi fortfarande lever i ett samhälle där den manliga heterosexualiteten är normen, där kvinnor definieras mer eller mindre öppet som något slags minoritet som avviker från den manliga normen. Där barnen redan i blöjåldern tränas in på att definiera mänskligheten enligt rosa och himmelsblå mallar.
Jag tänker i alla fall demonstrera i dag mot kvinnoförtrycket. I Norrköping, kl 18:00 på Laxholmstorget.
Vi kanske ses då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar