Jag sitter och bläddrar i senaste numret av Uncut, en något snobbig engelsk musiktidning - och inser att min ungdom slutgiltigt och oåterkalleligen har tagit slut. Västberlin finns icke mer, ingen jävel använder längre skrivmaskin – och nu går även den legendariska undergroundklubben CBGB’s i graven.
På CBGB’s i den nedgångna New York stadsdelen Bowery föddes den amerikanska punken. The Ramones, Television, Blondie, Patti Smith, Talking Heads… Alla dessa band och långt fler såg sitt genombrott i denna sunkiga lokal, där publiken stod typ fem centimeter framför scenen i ett ogenomträngligt rökmoln. Jag minns att man fick tränga sig genom folkhopet framför scenen för att lätta sina behov…
Och så minns jag den dag i september 1989 då jag för första gången stod utanför den då stänga entrén. I strålande solsken mitt på lysa dagen. Vi hade inte ens letat efter stället... Men sicken känsla när det gick upp för oss var vi var nånstans.
Många turistkort togs, vi fick t o m en "Bowery bum" att ställa upp och fota oss bägge, utan att snubben sprang i väg med kameran! Och in i CBGB’s Record Canteen, där man dygnet runt kunde dricka bira, käka taskig chili con carne och köpa underground skivor (vinyl!)till ockerpriser. Och när jag och min kompis Jasper upptäckte att de hade happy hour visste vi hur vi kunde överleva i New York med vår löjligt klena reskassa. Från denna dag infann vi oss punkligt kl. 17.00 på Record Canteen där vi satt och söp till kl. 19.00 prick. Sen fick det räcka för dagen, vi stack och käkade på något billigt indiskt ställe, köpte kanske lite sprit (illegalt för minderåriga...) i någon sjabbig liquor store och vankade hem till vår kakerlakförpestade rivkåk till hotell.
Jag missade faktiskt Berlinmurens fall på grund av CBGB's. Helt enkelt därför att vi blev bekanta med sonen till CBGB’s ägare. Han hade en dålig dag och ville kasta oss ut, därför att vi var bad tippers. Drack för mycket, räknade på stålarna och gav precis 10 % i dricks. Löjligt när ölpriset var 50 cent... Han hade ju rätt, men vi var ju faktiskt panka. Och det hela slutade med gemensam och för oss gratis fyllefest på rockklubben. Där jag fick jag sen t o m jobba svart för en hungerlön under några omtumlade höstmånader år 1989 – reskassan hade nämligen trots allt tagit slut.
Men den tiden är förbi. I dag är Bowery, som 1989 var ett väldigt nedgånget ställe överbefolkat med mycket skumma typer och nog överlag väldigt otryggt. I dag är the Bowery en hipp och dyr stadsdel på Manhattan, där den liberala kulturvänstern håller hus. Ungefär som i näraliggande East Village som har blivit för trångt för dem.
Och det innebär givetvis möjligheter att ta ut ockerhyror. Och därför kommer CBGB’s snart gå i graven – fastighetsägaren ”Bowery Residents' Committee” varslar för vräkande och vill uppenbarligen tjäna en hacka på de nyinflyttade yuppierna genom att anpassa hyran till marknadsnivån... För en god sak, verkar det som: BRC är nämligen en ideell förening som bedriver socialt arbete åt de hemlösa…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar