INTE mina kompisar...

För säkerhets skull vill jag härmed deklarera att meningen: "(Det har mina ETA-vänner berättat om för mig.)" som jag flätade in i min skröna om Vetlanda och Johan Norberg etc. var ett skämt...

Jo, ett skämt: Jag har - mig veterligen - inga vänner som är medlemmar i den väpnade baskiska separatistorganisationen ETA. Men man får ju inte skämta om allvarliga saker och självklart så tar jag avstånd ifrån alla former av terrorism som utförs av icke-statliga organisationer. Jag kommer därför att lämna ETA-debatten och fortsättningsvis svara nej på frågan om jag har vänner som är med i ETA.

Och så är Bo Wara inte heller någon "gammal bekant" till mig. Jag tycker bara att han är en knäppgök. Förresten, så tycker jag inte heller att Eva Björklund är en "Kubagulaktokvänsterkärring". Och jag distanserar mig givetvis ifrån ett sådant språkbruk.

Sist, men inte minst ljög jag när jag varslade för att börja blogga på engelska. Det orkar jag (ännu) inte med.

Orain herria - Orain bakea!

Kubagulaktokvänsterkärring! Eller?

Ett gäng hårda stalinister och bidragsfuskande nyleninister har tagit över det mycket breda socialistiska vänsterparti som Gudrun Schyman och Johan Lönnroth byggde en gång i tiden...

Realistiskt tänkande, erfarna och mycket visa riksdags-, landstings- och kommunalpolitiker rensas ut från partiet. De får inte kritisera partiets ledning längre, och bara på de borgerliga tidningars insändarsidor får de öppet varna för det kommunistiska maktövertagande som skett på Vänsterpartiets senaste kongress.


Hur tusan kan man då som utanförstående veta vilken sorts vänsterpartist man har att göra med?! Ett säkert kort för den som vill testa om man har att göra med en demokratisk förnyare eller en gulagälskande traditionalist är att diskutera Kuba.

Är det socialism eller barbari som råder där? Är Fidel och Ché bra gubbar? Eller handlangare till mörkrets furste? Och var Svensk-kubanska föreningens medlemmar egentligen för ena? Den kubanska regimens femtekolonnare i Sverige? Eller protesterar de bara mot över 40 år av ekonomisk, biologisk, terror- och propagandakrigföring från världens utan all jämförelse starkaste supermakt?

Frågor, frågor, frågor. Som kanske Eva Björklund, redaktör för tidskriften Kuba, ledamot i Vänsterpartiets programkommitté och suppleant i det återkommunistiserade partiets centralkommitté, kan ge svaren på.

Eva B. är en av de mest utpekade kommunistkubanspökena i det här landet och hon gästar Norrköping snart! Kom, lyssna, begrunda och debattera den 2 december! Mer info om arrangemanget finns på CMS Norrköpings hemsida.

Bäckis har ordet!

Jag upptäckte att Lars Bäckström sällar sig till skaran av ledande vänsterpartister som kräver ministerposter efter nästa val. Snacka om optimism...

Tecken hopar sig alltså som tyder på att (v) vill göra det som Gudrun S. och hela mp-ledningen förgäves försökte göra efter senaste valet: att ställa högljudda krav på att inte bara släppa in några förhandlare och "experter" i maktens korridorer, utan att förläna stödpartierna dignitet och självförtroende genom ministerposter.

Allt bara för samhällets bästa, förstås: vänsterpartistiska ministrar skulle, enligt Murad Artin, ledamot i Vänsterpartiets verkställande utskott, till exempel kunna bidra med en "något annorlunda stil och framtoning än grötmyndiga socialdemokrater" (se hans ledare i senaste nummer av Vänsterpress). Det var ju roligt att höra!

Ärligt talat, så tror jag att problemet knappast är frågan om ett parti ingår i en majoritetsregering eller ej, utan om den uppgörelse som står bakom regeringssamarbetet och framför allt de resultat man uppnår är bra eller dåliga.

När man ingår ett slags kontrakt med regeringen som sedan inte kan verkställas på grund av en budgetprocess som inte ger något utrymme för offensiva satsningar på en genuin vänsterpolitik - då ska man väl för bövelen åtminstone kunna dra konsekvensen och säga upp samarbetet för att kunna bedriva självständig parlamentarisk politik?!

Men nix, det har inte skett, även om de vänsterpartistiska riksdagsmännen uppenbarligen har upplevt förhandlingarna med sossarna som allt mer plågsamma, och missnöjet över budgetuppgörelserna ökat bland stödpartierna. Man har dock hellre valt att bete sig som om man faktiskt redan vore del av en koalitionsregering och försvarat alla dessa dåliga uppgörelser och samarbetet med s-regeringen för allmänheten liksom de egna (missnöjda) partikamraterna.

Det var ju knappast förtroendeingivande för stödpartiernas väljare, eller?

Och vad sker nu? Jo, man vill hellre ytterligare låsa sig i en koalition med sossarna, än att förbehålla sig rätten att faktiskt kunna säga nej till regeringens usla politik i diverse sakområden såsom utrikesfrågor, EU, med mera. Vilket man ju i alla fall har av och an gjort under den pågående valperioden.

Nej tack, jag tackar för förslaget, Bäckis och Murad, och hänvisar i stället till de problem som sådana regeringskoalitioner medfört för de franska kommunisterna och för tyska "Linkspartei.PDS" (som sitter i två delstatsregeringar tillsammans med sossarna).

Det vore ju verkligen roligt att få också sådana problem på halsen, när situationen för Vänsterpartiet ser ut som den gör redan utan några ministrar som stenar runt halsen…

Vetlanda, Johan Norberg och mer

Att surfa i bloggosfären kan vara såväl upplysande som psykedeliskt.

Vi börjar psykedeliskt: på Bloggportalen, kategori "politik och samhälle", bor jag granne med Gunilla Hjelm, centerpartist från Vetlanda. Man blir liksom drogad när man tittar förbi hos grannen...



Å så finns en gammal bekant, Bo Wara. Han var tidigare verksam som farsa på stan i Donostias (förlåt: San Sebastians) gamla stad och har där kunnat samla stor erfarenhet av hanteringen av ETA-terrorister. (Det har mina ETA-vänner berättat om för mig.) Wara är, enligt sin egen åsikt, världens mest framträdande expert på terrorism vars expertis dessvärre ihärdigt ignoreras av såväl politikerna som media och de andra terrorismexperterna. Bo Wara's blogg om Terrorism ägnas mest åt att gnälla över denna ignorans, som gör politkerna, polisen och massmedia till terroristernas medbrottslingar...

Men mest upplysande, jo faktiskt!, är ändå Johan Norberg, som har förbryllande kvaliteér som stor teoretisk klassiker. (Teoretisk klassikerpotential har den som hittar en enkel lösning på samtliga världens problem...). Att läsa Johans blogg påminner faktiskt på sätt och viss om att läsa vissa marxistiska klassiker:

Fråga: Ungdomarna i Frankrike tuttar eld på våra bilar. Vad bör göras?!

Svar enligt Mao Zedong: Den franska kapitalismen är rutten och folkmassorna behöver revolutionär vägledning: People of the world, unite and defeat the US Agressors and their running dogs!

Svar enligt Leo Trotskij: Kapitalisterna och stalinisterna förtrycker folket - Revolution now!




Svar enligt Johan Norberg: A stagnating economy, labour market regulations and welfare dependency have created enclaves of mass unemployment and hopelessness in French cities... Avskaffa välfärdsstaten och skapa en frihandelszon!

Kult med patentlösningar, icke sant?!