2006-09-19

Creeping thatcherism i Sverige

Snart i Sverige också?!
Systemskiftet i Sverige är alltså ett faktum. Jag har mardrömmar om Reinfeldt som statsminister, Olofsson som näringslivsminister, Hägglund som familjeminister och Leijonborg som utrikesminister, fruktar det värsta och det känns som om den svenska välfärdsstaten kommer snart att vara ett minne blott... Det luktar thatherism. Snart blir det soppkök i alla hörn och förtvivlade miner i landets allt mer eftersatta betongförorter... Sverige kommer att likna en engelsk koloni, med allt vad det innebär: större klasskillnader, utförsäljning av det gemensamt ägda, krossade fackföreningar, en konservativ familjepolitik och en elitistisk utbildningspolitik. Mera resurser åt de rika, mindre till de fattiga (som stigmatiseras).

Nog hoppas jag att det inte är helt så illa, men att lusläsa högerns valmanifest är inte någon vidare rolig läsning, inte.

Det känns i vilket fall som jävligt surt, eftersom det blev en väldigt jämn valrörelse. Och eftersom den här påtvingade "vi-mot-dom"-propagandan tillät inte något större utrymme för att föra fram vänsterpositioner i valrörelsen. Sossarna fick inte kritiseras, offensiva frågor inte framföras, det mesta kom att handla om förmågan/viljan att hålla ihop. Dålig startposition för ett vänsterparti som startade valrörelsen med ett dåligt rykte, en svartmålad partiordförande, en spretig valprofil och en jobbig intern strid inom ledningsleden bakom sig.

Nu är det dock dags att äntligen komma ihåg att det är från vänster som de nya idéerna bör komma. Dags att bli offensiv igen. Dags att äntligen diskutera möjligheterna att driva en strategisk reform- och omfördelningspolitik och att skapa allianser, som spränger ramarna för partipolitiken. Och för det nationella. Våga äntligen stå för det faktum att vänstern inte ska vara "som alla de andra", utan just en kraft som vill förändra den rådande ordningen - inte bevara eller förvalta den.

I Norrköping, där vi nog slipper ödet att bli styrda av en provinsiell högerallians som mest har marknadsfört sig på reaktionära byfånerier, gäller det att skapa utrymme för att demokratisera kommunpolitiken genom att bekämpa nassarnas frammarsch.
SD fick 2 mandat i Norrköping
Sverigedemokraterna kommer att få två mandat i kommunfullmäktige här. Det är hemskt, men det är tydligt att de har tjänat på ett utbrett fokligt missnöje mot politikernas frasologi i tidningsdebatterna och i valrörelsen. Det hela gick ju liksom ut på att välja mellan pesten Reinfeldt och koleran Persson. Den som inte tyckte om någon av dessa herrar kunde, som vanligt, välja mellan att stanna hemma eller att lägga sin röst på något pyttelitet protestparti. Eller att reta "etablissemanget" genom att rösta på ett parti "som vågar tala sanning" om både det ena och det andra, något som de andra partierna ofta glömmer, därför att man hellre släter ut sina budskap än att tala klarspråk. Tur bara, att ännu inte är riktigt så starka här som i Skåne.

Nu lutar det åt att samtliga "demokratiska" partierna kommer att markera enhet genom att helt enkelt ta avstånd från "odemokratiska" SD. Vem vet, kanske så kommer gruppledarna för samtliga KF-partier - som bara för någon vecka sedan bekämpade varandra så ihärdigt och lidelsefullt - att formulera något slags antinazistmanifest. Ett snyggt spel för galeriorna, därför att det egentligen bara innebär att man struntar i problemet. Och det kommer nog just SD att profitera på. De är ändå ointresserade av att agera "ansvarsfullt" i KF, utan kommer att utnyttja sin presens där i propagandasyfte.

I stället tänker åtminstone jag att markera att somliga borgare faktiskt förgjuter krokodilstårar när de "tar avstånd" från sverigedemokraterna. Det är ju för fan tack vare speciellt folkpartiets högerpopulism som SD och andra rasistiska och islamofoba krafter har fått medvind. De högerextrema idéernas rötter ligger i den politiska mitten, och så fort rasisterna byter partifärg eller rensa ut några politiskt okorrekta, kortklippta medlemmar, så blir de ju mycket riktigt rumsrena. I alla fall när det gäller att bilda politiska majoriteter i vissa kommun- och landstingsfullmäktige. Och skulle man börja gräva på allvar efter affinitet för högerextrema åsikter hos de borgerliga partierna så skulle man nog kunna upptäcka en del intressanta saker.

Vad bör då göras? Jo, svaret är klassiskt: Satsa på agitation och propaganda (ej "upplysning"!) och agitera före vänsterns idéer ute i de stadsdelar där SD lyckats få mest röster. Här i Norrköping alltså i de forna s-fästena Ljura och Haga.

Och gör det, för bövelen, mellan valrörelserna. Helst jämt.

3 kommentarer:

Antehuga sa...

absolut. odemokratiska riktningar måste bekämpas kraftfullt från alla demokratiska partier.Information och debatt är jätte-viktigt. Att äckliga partier som SD och kommunisterna får mandat är mycket tråkigt

Ola sa...

Se det från den ljusa sidan Henning, om Lars blir utrikesminister blir ju knappst relationen till Jänkarna bättre. Tänk dig den tomten runtlallandes i Vita Huset, han kommer ju hamna i Gitmo för ren dumhet, en beundransvärd bedrift med tanke på vem som styr i det landet!

Unknown sa...

Man skulle ju kunna börja med att definiera "demokrati" också. Genom att likställe d-ordet med en långvarig presens inom landets parlamentariska församlingar når man ingenvart. Grejen är ju att det hemska med nazisterna är att de faktiskt röstas in våra kommunala församlingar. Man bör ju fråga sig hur de kan lyckas med den bedriften. Och f.ö. så tycker jag personligen inte heller om "Kommunistiska partiet", men att hävda att de är samma sorts barn som nazister och rasister, det går för långt.