L-a story

Första reaktionen när jag avslöjar var jag bor nånstans är nästan alltid densamma: ögonen blir en smula större av förvåning när folk tittar frågande på mig.
-Landskrona?!
Blicken blir menande - jag är en stackars sate.
-Jo. Landskrona. Svårt att inte himla med ögonen. Suck.
-Är det inte hemskt där? Med alla sverigedemokrater och så?

NÄ, det är faktiskt inte hemskt här i Landskrona!

Tvärtom. Även om jag öppet erkänner att det var mer Möllan jag tänkte på när jag fick jobb i Malmö och flyttade till Skåne, så var beslutet att kapitulera för Malmös sjuka bostadsmarknad och att fixa en 2:a i just centrala Landskrona inte helt slumpvis. I Landskrona brukade jag faktiskt hänga för så där tio år sen. Schysst liten stad med fina gatumiljöer, påminner lite om Danmark och inte minst om min egen hembygd, Ruhrområdet. Mycket tegel, sten, anspråkslösa små gatuhus, ofta lite grånade. (Ett av dem ska bli mitt nya hem!!) Folk som bjuder på whisky och nattkvarter vid behov. (De finns f.ö. också i Göteborg och Kristianstad.)

När allt kommer omkring, så känner jag mig mer hemmastadd i det grå, lite kyligt-charmiga L-a än i den fisförnäma "lilla storstaden" Lund. Öster om Malmö börjar den motorvägslösa tundran där ingen egentligen vill bo. Söder om Malmö råder moderata välfärdsfascister. Mellanskåne befolkas av dryga bönder och är hemvist för tristess. Staffanstorp och Lomma är borgerliga helveten. Burlöv och Arlöv påminner alltför mycket om den hemska betongförorten där jag själv är uppväxt, men de är så pass små och färglösa att man vill gråta när man ser dem från motorvägen. Helsingborg är som känt Skånes rövhål och ett fascistnäste dessutom. Och Malmö? Jo, det får man i tur och ordning ha tur och kontakter eller pröjsa en oförskämt hög summa för en sketen etta på Dalaplan, eller köa i femtio år hos MKB, om man vill slippa bo otryggt i andra eller tredje hand. Nej tack.

Kvarstår Landskrona. Där finns gott om hyresrätter, gamla och nya kompisar, fina miljöer (citadellet är helt suveränt, gamla varvområdet likaså), Öresund - och så världens minsta, men bästa vänsterpartiförening.

Och,visst, här har Sd och Fp tillsammans fått så där hälften av rösterna i senaste kommunalvalet. Det vet varenda kotte i vårt avlånga land. Hur? Helt enkelt genom att etablera sig som partier som "vågar säga det som de etablerade politikerna inte vågar säga". Till exempel att allt elände i världen beror på att Sverige ta emot för många flyktingar. Och att de visionslösa och maktfullkomliga betongsossarna måste väck från makten. En taktik som går hem, och som därför håller på att snos av sossarna.

I Landskrona kan man sålunda hitta sånt här:

Men å andra sidan också människor som gör sånt här: Den 9 november var vi visserligen inte många, men å andra sida vänsterpartister, sossar, moderater, kristdemokrater och, jo, folkpartister som demonstrerade mot rasismen.

Jag tror personligen inte att det är omöjligt att få de som röstade på sd och fp för att markera sitt missnöje mot sakernas tillstånd i den f.d. betongsossekommunen att inse att det finns bättre sätt att visa sitt missnöje. Den borgerliga majoriteten, som i allt väsentligt stöds av sd, härjar för fullt med privatiseringar och strukturförsämringar som vanligt folk känner av. KomVux har fått ta emot stora smällar, "arbetsplikt" införs för folk som går på soc,kommunen ska bli Sveriges mest övervakningskameratäta stad.

Men den här vardagsfascismen lär inte överleva länge, om det finns krafter som bekämpar den.

Dessvärre har vänstern knappast hittat nåt bra recept. I våra seminarielokaler och tidningar sprider vi i stället postmoderna rasifieringsteorier och anklagar mer eller mindre direkt hela samhället i allmänhet för att vara rasistiskt och sd-väljarna i synnerhet för att vara särskilt dumma rasistjävlar.

"Upplysning" eller "folkbildning" är i detta samhanget inte tillräckliga, eller ens säeskilt bra redskap för att bekämpa rasisterna. Det är i stället benhård konfrontation och kontinuerlig agitation i bostadskvarteren. Var tydlig men inte utpekande: sd (och fp) är skenheliga bondfångare. De ändrar på ingenting utan går borgarklassens ärenden. De skyllar en massa problem på invandringen, medan de i själva verket är en del av anledningen till att dessa problem finns.

Vill du ha det bättre, mer solidariskt, mer rättvist så får du engagera dig själv i kampen för ett bättre samhälle. Eller i alla fall rösta på ett parti som står för en politik som såväl värnar om välfärden och vill radikalt omfördela välståndet. Ty, jag tror att det är precis det som många sd-väljare egentligen ville rösta på.

Venceremos. Så att säga. Vi får väl se.