Efter att EU-domstolen har slagit fast att svenska kollektivavtal inte längre ska vara värt pappret de skrivs på, är det dags att äntligen gå till offensiv i EU-frågan.
När, om inte nu, kan man få LO-topparna att inse att det var ett misstag att stödja socialdemokraternas stöd för ett svenskt EU-medlemskap? Lars Ohly verkar ha insett detta och har gått ur med ett pressmeddelande ang det här_ "Dags att lämna EU".
Jo, det är det.
Men det kan misstänkas att Vänsterpartiet ändå kör planenligt med sin ganska tama kampanj om en folkomröstning om EU:s nya "författning". Den ska starta i januari. Visst vore det viktigt att få vinna en sådan folkomröstning, men nej-omröstningarna i Nederländerna och Frankrike har ju visat att man inte kommer någonvart med en sådan omröstning: EU ångar ändå vidare, med eller utan folklig förankring. Och Vaxholmmålet får man på så sätt inte hävt.
Nu gäller det att radikalisera EU-motståndet för att göra det omöjligt för SAP och LO att ignorerar sina egna medlemmars EU-motstånd. Hittills har det gått alldeles utmärkt, därför att folkrörelsen Nej till EU har marginaliserats och att frågan har i stort sett tillåtits sopas under mattan.
Boris Kagarlitskij, rysk vänsterikon, har mycket träffsäkert konstaterat att den parlamentariska vänsterns största problem är rädslan att våga vara lika radikal som deras presumtiva väljare. Helt enkelt därför att man har lärt sig att snegla åt mittenväljare. Och, tillägger jag, förmodligen också därför att även vänsterparlamentarikerna hör till de krafter som stabiliserar den borgerliga hegemonin genom att avradikalisera motkrafterna i samhället.
Nu finns det ett utmärkt tillfälle att visa att vänstern inte bara kräver regeringsposter och framstår som ett lätt förvirrat alternativ till en högervriden socialdemokrati. Fånga nu upp stämningen och kör för fullt med en anti-EU-kampanj. Eller som Kagarlitskij sa senast till undertecknad över en kopp snabbkaffe i Moskva:
- Vem säger att man inte kan lämna EU?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar