Fred och motstånd

I år firade NATO sitt 60 års jubileum. NATO har alltsedan kalla krigets dagar varit en allians av militärmakter som tar sig rätten att var som helst, när som helst för att starta krig.

Detta har den svenska rustningsindustrin profiterat på sedan länge.

Under årens gång har Sveriges samarbete med NATO dessutom blivit allt intimare. Sålunda genomförs i sommar en stor militär övning i Norrbotten. I Afghanistan står Sveriges trupper under Natobefäl.

Överallt pågår motstånd mot krig. Amerikanska soldater vägrar att kriga i Irak, runtom i Europa organiseras motstånd mot vapenindustri och krig och i Sverige ordnas protester mot NATO och vapenexport.

I främsta led står fredsnätverket Ofog. Som rektor för Kvarnby folkhögskola är jag stolt över att skolan samverkar med Ofog och arrangerar en sommarkurs som fokuserar på internationella konflikter, militarismen och fredsrörelsens motstånd. Kursen riktar sig till alla som är intresserade av fredsfrågor.

Det hela retar förstås högern. Och alla de som inte vill att Sveriges inblandning i flera internationella konflikter uppmärksammas. En av dem är Ewa Bertz, folkpartist från Malmö. Hon vill att skolans statsbidrag ska dras in.

Varför det, Ewa? Syftet med statens bidrag till folkbildningen är "att
stödja en verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin. Att arbeta för att påverka alla människors grundläggande värderingar om bl.a. alla människors lika värde och jämställdhet mellan könen är en viktig del av folkbildningens uppdrag."

Nog är det precis det vi gör genom att bl a anordna kursen Fred och motstånd.
Må landets sämre pålästa lokalpolitiker tycka vad de vill om den saken.

Mer allvarligt är att Signhild Håkansson på Folkbildningsrådet anser att kursen kan vara "på gränsen till det tillåtna". Knappast. Kursen har en kursplan som har utformats i samarbete mellan Kvarnby folkhögskola och Ofog. Den innehåller studier om internationella konflikter, militarismen och fredsrörelsens motstånd. Säkert kommer kursdeltagarna också att diskutera för- och nackdelen med olika former av civil olydnad.

När det kommer till den saken, så kan jag notera med glädje att det konstateras i t.ex inom ramen för Statens Demokratiberedningen att civil olydnad "kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin". Även UR verkar dela min uppfattning att civil olydnad är viktig för en levande demokrati och gjort ett utmärkt skolprogram: http://www.resurs.folkbildning.net/object/248378/cmsso/1/allrattivarldencivilolydnad.htm.

På vilket sätt en folkhögskolekurs som bl a diskuterar olika möjlighter att yttra sin åsikt om krigsindustrins roll i samtiden skulle vara "på gränsen till att vara statsbidragsberättigad" vet i alla fall inte jag.

PS: Det är inte för sent att anmäla sig till kursen...