Inte mycket nytt

I måndags började den nya mandatperioden för Landskronas kommunfullmäktige.

Vi stegrade genom stadens fuskmedeltida rådhus och tog plats i en lika maffig som dammig fullmäktigesal. En rolig känsla att det hela börjar på allvar, men personligen har jag fördomar om kommunalpolitiken (i största allmänhet).

Och som självgod medelålders man gillar jag givetvis att få dem bekräftade. Och så är resultatet för mina fördomar efter första sammanträdet i Landskrona stad.

Fördom 1: Kommunalpolitik är en populär sysselsättning för människor som närmar sig respektive har uppnått pensionsålder.
Bekräftas med råge i Landskrona: Genomsnittsåldern i församlingen är hela 51 år...

Fördom 2: Kommunalpolitik är gubbig.
Bekräftas: I måndags utsågs tre gubbar och noll gummor till kommunfullmäktiges presidium. Blott en tredjedel av ledamöterna är kvinnor. (Allt är f.ö. borgarnas fel.)

Fördom 3: Ingenting är för stolligt för att inte kunna bli sagt (med eftertryck!) i talarstolen.
Bekräftas: Vi fick lyssna på en låång dikt av tveksam litterär kvalitet i ett tal av den nyutsedde ordföranden. Dessutom fick vi en crashkurs i kommunfullmäktiges historia sedan år 1863 - i ett nomineringsinlägg. Imponerande.

Fördom 4: Sällan händer det oväntade i kommunalpolitiken.
Bekräftas: Det blir en mycket tidsödslande sluten omröstning, genomfört på ett mycket traditionellt och på sätt och vis dramatiskt sätt. Resultatet hade man dock kunnat gissa sig till: 22 - 20 - 9. Det är då roligare med elektroniska omröstningar när folk kan råka trycka på fel knapp.
Klart slut.