Fixa underklassguider!

Jag brukar få mejl med nyheter från Åbos lilla vänsterscen. Turku är ju liksom ett schysst ställe med maffigt slott och finfina ryska kåkar lite varstans i gamla stan. Den lokala befolkningens föga vänliga inställning till det svenska språket är alltid fascinerande att bevittna, liksom den svenska minoritetens illa dolda överklassattityd när det gäller att bemöta den.


Åbo slott

Men om Finland kan jag skriva en annan gång.

I alla fall så fick jag nyss reda på att ingen mindre än Johan Lönnroth, en gammal bekant från västkusten, kommer att upplysa den finlandssvenska vänstern om "det nya politiska landskapet" hos grannen i väster.

Jag tänker först låter Johan respektive Åboarrangörerna komma till ords:

"[D]en svenska politiken är i gungning. En kvinnolista kommer med ganska stor sannolikhet att formeras inför nästa års val. ... De etablerade politiska partierna längs vänsterhögerskalan har svårt att fånga in det nya. Deras medlemsantal sjunker, liksom valdeltagandet. Varför?"

Fräck som jag är skulle jag vilja inflika här att det kanske har att göra med det faktum att det inte alltid går att skilja mellan vänster och höger i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riksdag. Å så ser man ju heller inte skymten av nån vänsterpartist eller sosse i sitt bostadsområde mellan valkampanjerna... men vi fortsätter med originaltexten.

"Enligt Lönnroth speglar partistrukturerna det gamla snarare än det nya klassamhället. Det gamla mönstret med en kapitalägande borgarklass och en lönearbetande arbetarklass i nationalstaterna finns visserligen kvar. Men en i grunden ändrad ägarstruktur har tillsammans med en internationaliserad arbetsmarknad skapat också nya klassmönster. Unga välutbildade mångsysslare har liksom en delvis ny underklass ”utanför systemet”, svårt att identifiera sig med de gamla partiernas budskap. Friheten och oberoendet, möjligheten att forma sitt eget liv - i arbetet, i hemmet och i samhället enskilt eller ihop med andra, har för ett växande antal människor blivit väl så viktigt som de rent materiella livsvillkoren."

Här har vi alltså vägen till revolutionen utstakad: mer konsumtionsmöjligheter till de nyrika, frihetsälskande mångsysslarna och så lite skyddad verkstad för stackars outbildade, alienerade proletärer som saknar de förstnämndas möjligheter att leva ut sin absoluta frihet därför att de är "passiva". Varför inte möjliggöra för den nya underklassen att starta eget tillsammans med någon framgångsrik snubbe som kan fungera som "underklassguide" (Modellen är den framgångsrika flyktingguideprincipen som förde samman välvilliga och oftast vita svenskar med förvirrade och nyanlända flyktingar som skulle introduceras i det svenska vardagslivets underbara värld.) Gamla invandrarverket misslyckades visserligen med att övervinna samtliga integrationsproblem med hjälp av snälla frivilliga samhällsguider, men den här gången kanske de begåvade mångsysslarna lyckas med det konststycket? Det gäller ju allas frihet och pursuit of happiness!



underklass

På sätt och vis känns det här inte särskilt revolutionärt. Ej heller originellt. Skyll på globaliseringen, konstatera att någon arbetarklass inte längre finns (eller att den har blivit systembärande och konservativ), hylla de unga välutbildade "mångsysslarna" eller diffusa "nya sociala rörelser" och propagera (val-)frihet i "kunskapssamhället.

Det har vi hört förr och det är nog alla överkvalificerade akademikers våta dröm...

Johan Lönnroth pratar f.ö. på Folkets Bildningsförbunds filosoficafé den 13 mars kl 17:00. Plats: Restaurant Skolan, Historiesalen, Eriksgatan 18. Mer om hans teser finns i ett "studiebrev".