Första VM matchen jag minns på riktigt var Mexico-Västtyskland. VM 1978. slutresultat 0:6. Jag minns att det fanns en vädigt skäggig gubbe i det mexikanska laget. varje gång det small till skakade väggarna i betongförorten.
VM 1978 var på alla sätt speciellt. Jag fick mitt Panini-samlarbildalbum komplett. Det har aldrig mera hänt.
Sverige var inte med - och jag som var förälskad i Ronny Hellström.
Diego Maradonna hade premiär. Vem kunde ana att han skulle bli världens största fotbollsspelare någonsin?
Och skit vad vi fotbollsnationalister trodde på en upprepning av 1974 års VM-seger. Men icke. Resten av turneringen stank. Framför allt förlusten mot Österrike i andra gruppspelet. Den där jäveln Hans Krankl som sänkte tyskarna sänkte bara nåt år senare också Fortuna Düsseldorf, när de knappt förlorade finalen i cupvinnarcupen mot Barcelona (3-4 e.f.). Och nu, så där 32 år senare sitter jag och har samma mustasch och frissa som han.
Jag får raka mig...
Back to VM. Jag kommer alltså sitta och titta på alla dessa mer eller mindre spännande matcher och slösa bort ytterligare en månad av mitt liv på det här spektaklet. Vad är det som är så hemskt roligt med att 22 gubbar jagar efter en boll som sys ihop av små barn i Pakistan?? Vet inte, men nåt speciellt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar