Vi vet att Håkan Juholt nog inte är sämre än andra riksdagsmän när det kommer till utnyttjandet av diverse förmåner.
Problemet är att det över huvud taget är möjligt för
riksdagspolitiker som Juholt att utnyttja ett system som i grunden är förlegat. Att arvodera parlamentariker väldigt generöst går tillbaka till den romska republikens tider, då man ansåg att höga inkomster var det enda sättet att göra senatorerna omutbara. En vacker, men redan då ganska så felaktig tanke.
Att
riksdagspolitikerna lever i en verklighet som skiljer sig så radikalt från
allmänhetens levnadsvillkor är nämligen ett problem i sig.
Vilken normal dödlig skulle i dag få bostadsbidrag med en inkomst
på 56000 kronor i månaden? Vem kan avstå från att ”stå till arbetsmarknadens
förfogande” i åratal och räkna med att få behålla sin tidigare inkomst?
Politiker beviljas förmåner och
arvoden som ligger långt över vad de flesta människor någonsin kan komma i
närheten av att tjäna. Det gör att avståndet mellan politiken och folket ökar.
Vårt samhälle blir kallare.
Alltfler människor drabbas av ”utförsäkring” och får det
svårt att få vardagen att gå ihop. Landets politiska elit låtsas som ingenting
och höjer sina arvoden regelbundet.
I riksdagen
är Vänsterpartiet det enda partiet som vill att riksdagsmännens ersättning ska
sänkas påtagligt, närmare bestämt från dagens nivå till 42500 kr dvs ett s.k.
basbelopp. Vi vill helt enkelt minska avståndet mellan politiken och väljarna,
det behövs mer tilltro till partipolitiken, inte mer bränsle för
politikerförakt.
Samtidigt har även Vänsterpartiet problem med det hela: (v)åra riksdagsmän är världsbäst i att utnytta riksdagens inkomstgaranti. Och det flesta har inte heller några problem med att uppbära alla dessa förmåner (bostadstillägg för boende i Stockholm, frekventa flygresor, U name it). Även detta är ett problem i sig. Dock inte något juridiskt sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar