Snart är det VM!

... och då blir det nog mera tankar om fotboll på den här bloggen. Men just nu hinner jag inte befatta mig på allvar med detta underbara ämne. Så jag passa på att återanvända en gammal favorit:

Det är nåt speciellt med argentinsk fotboll. De har inte bara de snyggaste spelarna och spelar för närvarande en otroligt schysst fotboll, de har också Maradonna.

Så kul att Diego fick träna landslaget och får vara med på plan igen när VM börjar i juni.

Jag minns honom från hanas stora turneringar 1978 och 1986. Sicken fotbollsgud. Otroligt när den lille lönnfete gubben satte igång med sina hejdlösa dribblingsrusher över halva planet. Helt enkelt bäst på plan, störst i käft och dessutom ökänd för att festa loss och förolämpa fotbollsstofilerna och domare. Älskad av fansen, hatad av alla engelsmän och fotbollsetablissemanget. Men till skillnad från andra fotbollsdivor (ni vet nog vilken ex-MFF:are jag menar!) var han inte bara stor i käft och lynnig, utan dessutom politiskt medveten. Läs hans självbiografi och njut.

Men förutom fotbollsguden Maradonna så har Argentina också Carlos Luis Menotti, en av hans föregångare som landslagstränare. Enligt Menotti finns det bara två sorters klubbfotboll - höger och vänster. Vänsterfotboll är "generös och finns bara till för publiken. Den här fotbollen är ärlig och resultaten är inte allt." Dessutom menar Menotti att ett vänsterlag aldrig får "bedra fansen". Det är kanske en något idealiserat beskrivning av verkligheten, men vackert sagt, tycker jag.

Och även det han har att säga om motsatsen, högerfotboll, sitter fint:

- De bryr sig bara om business. Spelarna säljs som boskap.

Så sant, så sant.

Men det finns, tursamt nog, undantag. Menotti nämnar själv Barcelona (som han tränade i början av 1980-talet) och (blä!) några engelska klubbar. Det finns också Athletic Bilbao, Livorno, Celtic och en rad andra storklubbar. Och givetvis småfiskarna St. Pauli, GAIS, Vålerenga. Och säkert många fler.

Å så finns det ju en rad fotbollspelarprofiler som sticker ut. Maradonna har jag nämnt ovan, här nedan en bild på Paul Breitner, som var med i VM-guldlaget 1974. Ni känner igen mannen på väggen?



Andra bloggar om: politik, Argentina, fotboll, Maradonna

Technorati Tags: politik, Argentina, fotboll, Maradonna

Nasseplantskola i Södertälje?

Kommunalarbetaren noterar att det högerextrema partiet Nationaldemokraterna vill öppna en ”nationell förskola” i Södertälje.

De flesta lär nog hålla med om att tanken att små barn ska indoktrineras på en sådan nasseplantskola är hemsk. Men å andra sidan varför ska nationaldemokrater inte ha samma rättigheter som pingstvänner, montessorifrälsta akademiker eller muslimer?? Kan ett aktiebolag bedriver skolor för företagsamhet, så ska väl politiska och religiösa samt kvasireligiösa grupper kunna göra samma sak? Just precis så här ser ju utgångspunkten ut i t.ex USA, där kristna och andra fundamentalister rutinmässigt håller sina barn borta från de sekulära offentliga skolorna. Bl. a för att förhindra att barnen lär sig att ifrågasätta föräldrarnas snäva världsbild.

Det enda sättet att kringgå de här problemen är att värna om de kommunala förskolorna och skolorna. Kräv i stället att de offentliga förskolorna och skolorna ska få bättre resurser för att kunna bli bättre. På så sätt slipper vi fundamentalistskolor som samhället inte kan kontrollera.

Segregationen i Landskrona

Landskrona kommun har ca. 41 000 invånare som representeras av 51 kommunfullmäktigeledamöter. Frågan är bara om alla i kommunen representeras av dessa ledamöter. Helsingborgs dagblad har kollat var de olika partiernas kandidater till kommunalvalet 2010 bor.

Det intressanta är egentligen inte det faktum att det inte finns några norrestadsbor på valbar plats denna gång. Att hamna långt upp på en vallista bygger ju vanligtvis inte på ens hemadress, utan på mycket annat, t.ex det förtroende man åtnjuter bland ens partikamrater, politiska åsikter, engagemang m.m. Talande också att de enda kandidaterna från Öster och Norrestad är sossar och vänsterpartister. Och så den där stackars sverigedemokraten som tvingas bo i ett hav av muslimer och annat skumt folk.

Det mest intressanta i sammanhanget är att sverigedemokraterna och folkpartisterna finns i kyrkbyarna utanför stan, framför allt i Asmundstorp. Där finns inte alltför många icke-svenssons, måhända några danskar. Det är som om en majoritet av kommunalpolitikerna i Malmö skulle bo i Vellinge...

Inne i stan däremot, där de bor som dessa politiker utpekar som problembefolkning, jo, där finns inte de borgerliga politikerna. Och heller inte nationalisterna från SD. Och när folkpartiet med sina stödpartier m och mp (!) hittar på nya repressiva åtgärder mot vissa i Landskrona, jo, då är det befolkningen inne i stan som märker av det mest. Samtidigt som folk utanför tullarna intalar sig att det är rena Kosovo inne i centrum.

Min slutsats: rösta bort jävlarna och gör nåt mot segregationen i stan!

Utmaningen

Så här ser det i nuläget ut i Landskrona. Titta och begrunda.

Senast det begav sig försökte vänsterpartisterna hålla emot den invandringsfientliga opinionsvågen som tornade upp sig under valrörelsen 2006. Hur? Genom att upplysa folk om att sverigedemokraterna var rasister. Det var dem i och för sig. Men det argumentet bet uppenbarligen inte.

Ett stort problem här i staden är förstås frustrationen. Frustrationen bland de som känner sig otrygga så fort fler än två mörkmustiga män visar sig tillsammans på stan. Frustrationen bland de som går arbetslösa och verkar tro att det är pga invandringen. Frustrationen bland de som är arbetslös och invandrare och får dagligen känna av hur jävla otacksamt det är att sköta sig och ändå få en massa skit och inget jobb för den skull. Frustrationen bland ungarna som tappat lusten att prestera i en skola som inte klarar av att motivera dem till nåt. Frustrationen bland dem som har fått nog av allt sorts skit. Lustigt nog, så röstar frustrerat högerfolk på fp eller SD, medan annat frustrerat folk nog inte röstar alls.

Vad är det då som har gjort att ett gäng landsbygdsfascister, konservativa reaktionärer, besvikna sossar m fl. har hittat varandra? Och hur har den smeten som blev Sverigedemokraterna Landskrona lyckats bli en politisk maktfaktor i Landskrona? Varför dom och inte, säg, Kommunisterna (som i alla fall affischerar flitigt på stans elskåp)?

Några teser:

A) Sektandan. SD tror att de har rätt och att de diskrimineras av "de etablerade partierna". Det ger sammanhållning och det gör att folk orkar hålla på.

B) Drygheten. De säger rakt ut vad de tycker och ger sig inte. De är tjatiga besserwissers och upprepar en massa truismer om och om igen. I det här fallet: "Kriminalitet är kopplad till invandring". Man behöver bara upprepa en lögn ofta nog, så börjar alla tro på den... (@Janne: att jag citerar Joseph Goebbels innebär verkligen inte att jag är nazist...)

C) Folkligheten. Även om Jimmy Åkesson är en sliskig broiler, så är SD:s styrka i Skåne det faktum att de har lyckats plocka ihop ett persongalleri som tilltalar alla åldersgrupper från reaktionära sura pensionärsgubbar över hunsade kvinnliga kommunalarbetare till skolungar med nazistsympatier. Inte är de översittare, inte!

D) Uppåttrenden. Vem vill inte satsa på en vinnande häst?! Alla i det här landet måste ju vara medvetna om att sverigedemokraterna är på G. De har lyckats få så pass oproportionellt mycket medial uppmärksamhet att de inte längre kan definieras bort från det offentliga rummet, utan att de plockar ännu mera poäng på det. De har underdogstatus och framstår som offer.

E) Motståndarna. Om man tror att man kan skrämma folk genom att beteckna SD som rasister är man ute och cyklar. Moraliserande argument har framför allt den akademiserade vänstern kört på länge - och fortfarande inte hajat att de flesta SD-sympatisörer och andra verkar skita i om SD är rasister eller inte.

F) Kombinationen av allt detta. De klagar över att bli odemokratiskt behandlade och anklagar media för att motverka dem. Alla är helt enkelt emot dem. Och det ger sympatier. Hade SD varit en kille hade han säkert blivit tröstknullat för eller senare.

När jag tänker efter så tror jag att i princip alla punkter kunde prickas in på Kommunisterna också. Förutom kanske punkt c, d och e...Men ändå. Men just den där sedvanliga vänsteröversittarandan saknas hos sverigedemokraterna. De tuggar inte några teser, de moraliserar inte, de kör med enkla sanningar av den här typen:

1) vi har inte råd med invandrare och flyktingar = obevisat påstående, men pragmatiskt: folk som inte får jobba kostar förstås
2) invandrare och flyktingar kostar pengar = halvsanning, klart att somliga invandrare får bidrag och "kostar", men andra betalar en jävla massa skatt.
3) invandrare och flyktingar har en annan kultur = banal sanning, klart att alla har någon kultur och de flesta är annorlunda.
4) vissa kulturer är inte kompatibla med den svenska = bullshit.

Medans vi i vänstern för det mesta försöker upplysa folk (vilket kan uppfattas som översitteri) så kommer sverigedemokraterna och andra reaktionärer helt enkelt med bondförnuft. Att slå den taktiken, det är utmaningen!

Tack Torkel!

Jag har blivit en offentlig person i och med spikandet av Vänsterpartiet Landskronas kommunalvallista. Att ställa upp i kommunvalet har jag gjort med en viss våndan. Mina erfarenheter från kommunalpolitiken i Norrköping är inte de bästa. Se t.ex den här anteckningen som gjordes när det begav sig.

Jag är ingen antiparlamentariker, men jag är medveten om att "parlamentarismen äter sina barn": det är alltför lätt att ens ideal och visioner malas ner till en soppa när man väl är en del av ett segt kommunalpolitiskt system med alla sina regler, begränsningar och en del kohandel bakom stängda dörrar.

Att jag ställer upp igen och ändå beror på att jag bor i Landskrona. Här trivs jag bra, här kännner jag mig hemma. Här kan jag heja på hemmalaget BOIS och här har jag många gamla och nya vänner. Och här måste jag dagligen stå ut med vetskapen att Landskrona är Sverigedemokraters största fäste i hela landet och, ännu värre, att det styrs av en treklöver som är minst lika reaktionär och, ju!, rasistisk som originalet Sd. Med skillnaden att vår folkpartistiska ordförande i kommunstyrelsen kryddar det reaktionära, utpekande och lagom rasistiska med nyliberalism och översittarattityd.

Där sverigedemokraterna står för det ofina, grova och potentiellt otrevliga, framstår denne Torkel Strandberg som en ganska så oförarglig och sansad mittens man. En mittens man som skryter med att Landskrona stad bryter mot lagen när man inför tvångsarbete för sociabridragstagare, som pekar ut vissa invandrargrupper i kommunen som integrationsproblem, som satsar mer pengar på övervakningskameror och väktare i centrum än på konfliktförebyggande åtgärder.

Tack vare Torkel och Sverigedemokraterna har jag alltså fått sug igen för partipolitiken. Det ska bli roligt att gå in för fullt i valrörelsearbetet. Och med lite tur så ska det bli roligt att tjafsa lite i kommunfullmäktige.

En annan tanke som slog mig när den där kommunvallistan där mitt namn finns med publicerades var frågan om jag ska släcka den här bloggen. Den startades ju en gång i tiden i syfte att provocera. Det finns en hel del mindre rumsrena formuleringar i bloggarkivet. Och jag hymlar inte särskilt mycket kring det faktum att jag hyser extremistiska politiska åsikter. Det är nog min uppfostran som spökar här. Sorry, that's me.

Men eftersom jag ogillar såväl åsiktspoliser som hyckleri har jag bestämt mig för att aktivera den här bloggen igen. Och så vill jag gärna vara politiskt okorrekt och provocerar även fortsättningsvis. Det hela ska ju vara roligt.